Energiskt rocklöfte från Irland

THE ANSWERRise(Albert productions /PIAS/Border)PPP

Piteå2006-09-22 00:00
HÅRDROCK. Självklart kallas de svaret på alla rockböner när de marknadsförs. Ett Darkness utan ironi eller helt enkelt ett sjujäkla bra rockband med klara influenser från kollegor som Black crowes och AC/DC.

Det handlar om irländska The Answer, en kvartett som ligger helt rätt i tiden när det nu talas om en revival för det som kallas classic rock. För om du tycker att det varit ont om band i samma anda som Thunder och Little angels på de stora rockscenerna kan ökenvandringen snart vara över. Arvtagarna heter sådant som Wolfmother och Roadstar och nu är det alltså dags för ännu ett riktigt stort löfte.



Deras kick ass-rock ’n’ roll kan lätt beskrivas som en rakare variant av Black Crowes med mer pulver i, eller som en nättare variant av sorgligt kortlivade Badlands. Förstlingsverket är inspelat i bland annat legendariska Olympic studios och det är en skön mix av rå rock med 70-talsrötter, lätt kryddad med mer sentida "flashighet", som drabbar lyssnaren.

Här kan vi inte tala om posörer. Här finns ingen piercing, inga svarta lackkläder, kajalmarkerade ögon och annat image-svammel. Musiken och dess inneboende energi är allt för The Answer. Jag gissar att både Free, Tesla, Lynyrd Skynyrd och möjligen Thin Lizzy står i skivsamlingen hos de här grabbarna. Bristen på image känns som en styrka.



Risken är faktiskt att det blivit för mycket om det här bandet hade stajlat sig. Då hade de, även visuellt, pockat på uppmärksamhet. Den enorma "drive" som finns i den här musiken är både en välsignelse och en förbannelse. Visst är det helt galet skönt att bli bortsvept av en stänkare som "Come follow me", men när bandet lugnar ner sig är det som om Cormac Neeson fortfarande står på tåspetsarna och bara gasar. Då blir det för mycket av det goda, trots att han har en riktig guldpipa.



Det är denna plump i performance-protokollet, samt ett par standarddängor som "Into the gutter" som drar ner helheten ett litet snäpp. Annars hade fyran varit självklar. Låtar som "Under the sky" och "Sometimes your love" är nämligen helt knäckande och det totala intrycket är tillräckligt starkt för att jag i en lätt släng av glädjeyra ska dra iväg några heta lyssningstips - om du nu råkar fatta tycke för The Answer och vill studera vidare.

Tesla "Mechanical resonance" (1986), Free "Heartbreaker" (1973), Thunder "Laughing on judgement day" (1992), The black crowes "By your side" (1999), Badlands "Badlands" (1989), AC/DC "Let there be rock" (1977). Ungefär så.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om