ROCK. För att våga ge sig på att tolka Janis Joplin på svenska krävs en hel del mod, men också en dos galenskap. En som helt klart besitter de karaktärsdrag som behövs för att ro i hamn ett sådant projekt är Caroline af Ugglas. Men inte enbart det. Hon visar sig också ha en röst som passar utmärkt för ändamålet. Och då tänker jag inte enbart på det rent tekniska utan på känslan i hennes röst. Det nerviga, desperata uttrycket och den starka närvaron i framförandet gör att hon låter väldigt likt Joplin, utan att för den skulle kännas som en kopia. Att sen det musikaliska framförandet känns helt rätt gör att hon och hennes medmusikanter får med beröm godkänt för sin insats - berömmet får af Ugglas för att hon i stora drag varit trogen originalen, både vad gäller text och musik - och för att det stundtals rockar riktigt fett.
