En stor portion "pirr" med Erika i tärnrollen

LUCIA. Glad, glittrig och god-hjärtad - där har ni Erika Lundmarki ett nötskal, luciakandidat nummer nio som är fullt nöjd med att vara tärna.- Ja, det kommer pirra nog mycket i magen när vi ska sjunga i kyrkan.

Piteå2006-11-25 00:00
Tio månader gammal kom Erika Lundmark som adoptivbarn från ett kloster i Sri Lanka för att landa i Hortlax. Omsänder funderar hon på sina rötter. Och på äldre dagar har hon etablerat en viss kontakt med sitt forna hemland.

- Jag har ett fadderbarn i Sri Lanka sedan två år tillbaka. Hon heter Enoka och är tio år och går i skola. Då och då skickar hon brev till mig på engelska.

Erika sänder 200 kronor i månaden till Enoka - vilket bidrar till att göra ett fattigt leverne bra mycket mera drägligt.

Godhjärtad

Godhjärtad var det. Inte bara med fadderbarn.

Hundar är också något som ligger Erika Lundmark varmt om hjärtat.

- Jag jobbar fyra dagar i veckan på hunddagiset i Bergsviken. Det är bland det bästa jag vet att få vara ute och promenera med hundarna.

Gillar Mats

Mats heter favoriten.

Det är en vit samojed som gärna låter sig ledas i koppel. Men en gång höll det på gå galet när Erika kom fel och var på väg att gå vilse. Dessbättre lyckades hon och Mats orientera sig tillbaka i sista stund.

Gruppboende

Sedan snart sex år bor Erika på Liljans gruppboende i Piteå.

Erika är lätt förståndshandikappad och i behov av handledning i det dagliga livet.

- Jag trivs fantastiskt bra här, säger hon och tittar ut över sin egen smakfullt inredda tvårumslägenhet.

Matlagning klarar hon till viss del av själv. Kokkonst och köksbestyr har en central position i Erikas intressesfär.

Gillar shopping

Och eftersom hon även bor centralt - på Lillbrogatan mitt i city - tar hon gärna en tur ut på stadens gator för att shoppa, sippa kaffe på lokal, träffa kompisar och bara glida omkring.

Och de gånger inte Mats & Co, hemmamys eller stadsbesök står på programmet parkerar Erika Lundmark gärna ute på Oasens dagverksamhet.

Fixar tomtar

- Där gör vi allt möjligt, snickrar, syr, klipper och klistrar. Just nu håller vi på att göra tomtar till jul. Ibland har vi basarer och säljer saker. Då brukar det komma förbi mycket folk.

Att vara tärna i årets luciatåg är ett kapitel för sig.

Spännande roll

Uppgiften ter sig spännande. Det är "pirr i magen" men också mycket roligt.

- Jag är med och tränar på alla sångerna. Det är inte helt lätt. Framförallt "Jingle bells" tycker jag är en svår sång. Den går så fort, men jag gör så gott jag kan, säger Erika och tindrar med ögonen som den glada, godhjärtade tärna hon är.



Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!