Enligt stämningsansökan som Carin Boström, dåvarande enhetschef på socialtjänsten i Piteå kommun, lämnade in till Luleå tingsrätt den 4 december 2017, vill socialnämnden att vårdnaden överflyttas till familjehemmet där hon bott sedan födseln med föräldrarnas samtycke.
”Barnet känner sig trygg i familjehemmet och uppfattar detta hem som sitt eget. Det är uppenbart bäst för henne att de rådande förhållandena får bestå”, skriver handläggaren Carin Boström som nyligen avskedats från Piteå kommun på oklara grunder mot en årslön i avgångsvederlag.
Som motivering hänvisar Carin Boström till socialtjänstens fem månader långa utredning som initierades i mars 2017 då den biologiska pappan ville att dottern skulle flytta till honom. I utredningen uppger familjehemmet att flickan efter så gott som samtliga umgängestillfällen med sina föräldrar haft starka reaktioner. Att hon har sovit oroligt, vaknat mycket på natten, och gråtit.
Det framgår också att två nära anhöriga till familjhemsföräldrarna, samt en psykolog på en hälsocentral, gjort orosanmälningar om flickans mående efter träffarna. Samtliga tre anmälningar inkom till socialtjänsten i augusti och september, i hemflyttningsutredningens slutfas.
”När flickan reagerat så kraftfullt varje gång hon träffat de biologiska föräldrarna och till och med blivit helt apatisk efter sista mötena så blir bedömningen från min sida att det är barnmisshandel. Denna bedömning baserar jag på att hon under hela sin viktiga anknytningstid har bott hos fosterföräldrarna och hon ser dem som sina riktiga föräldrar”, skriver psykologen som blivit uppringd av familjehemsmamman. Det framgår inte i anmälan om hon har träffat flickan.
De två familjebehandlarna som övervakat umgänget bedömer i sin tur att träffarna har gått bra och att pappan är lyhörd med ett fint och mjukt bemötande mot dottern.
”De har sett ut att ha roligt tillsammans och trivas i varandras sällskap. De har inte upplevt att dottern på något sätt verkat vara rädd för pappa”.
Socialsekreterarna skriver också i utredningen att det inte har framkommit något i pappans bakgrund eller nuvarande situation som skulle göra honom olämplig som förälder. Tvärtom verkar han ha en stabil uppväxt och trygg anknytning till sina föräldrar som gett honom en bra grund för relationer i vuxen ålder.
"Han är beredd att göra allt för att hon ska kunna flytta till honom och han upplevs engagerad och kärleksfull mot henne", står det i utredningen.
Slutsatsen är ändå att barnets bästa är att bo kvar i familjehemmet.
”Vi bedömer att ett uppbrott från sina anknytningspersoner till förmån för en flytt till pappan innebär mycket stora och långsiktiga risker för flickans utveckling”.