En resa genom hösten
När vi satt där vid middagsbordet och åt rykande currygryta, när någon sprang upp för hundrade gången för att hjälpa en kissnödig liten på toaletten eller hämta mer mjölk och när ljudvolymen närmade sig max såg jag mig själv liksom utifrån. Det förvånade mig att jag trivdes. Två år med eget barn tog det, men nu känns det som om jag landat i situationen till fullo. Så här ser livet ut. Och livet är bra och gott.
En av bortanätterna vaknade Siri till och mumlade "Åka hem, min säng." I hennes vokabulär finns numera meningen "Jag vill inte!". Används oftast när hon önskar vara hemma. "Jag vill inte. Vara hemma. Stanna här." Och så bäddar hon, leker med småpärlorna i dubbelsängen (alltid blir det några kvar tills vi lägger oss, en gång fanns även själva pärlbrickan kvar som en slags spikmatta surprise) och så sjunger hon. Helst om bussen med dörrar som går in och ut och hjul som snurrar runt runt runt.
Visst har vi åkt buss även i veckan, en utflykt till kafé och så bussresa hem med kvitternöjd flicka. Till veckan får vi passa på och åka en hel massa buss. Klimatsmart vecka med skördefest och gratis bussar känns som ett bra initiativ.
På tal om miljö är Siri numera ett blöjfritt barn på dagtid. Sällan missar hon att säga till när hon behöver använda pottan.
Ett barn förbrukar runt 5 000 blöjor och förutom kostnaden och de utdragna långarmar man får av att släpa hem paketen, känns det skönt att (nästan) inte längre bidra till summan av de 424 miljoner engångsblöjor som slängs varje år i Sverige - ur miljömässig aspekt.
En annan miljömässig historia är brevväxlingen med Skatteverket. För inte är det helt enkelt att gifta sig och få rätt efternamn och naturligtvis duger inte nätet, utan det är gammal hederlig postutdelning med utskrivna papper till höger och vänster som gäller.
För tre veckor sedan gjorde jag en order på två cd-skivor. För någon dag sedan loggade jag in mig på deras hemsida och såg att min order blivit annullerad. De har alltså dragit pengar för tre veckor sedan och sedan annullerat ordern utan att meddela mig. När jag använde deras kontaktformulär och frågade vad som stod på fick jag svaret att jag blivit avstängd för livet eftersom mitt personnummer inte stämmer med namnet. Så: inga skivor och inga pengar. Har inte känt mig så kriminell sedan jag åkte fast för att skjutsa Lisa på pakethållaren i gymnasiet.
På jobbet dricker vi kaffe ur muggar med våra namn på. Även om jag figurerat på tidningen i ungefär 15 år har jag inte varit anställd - och därmed inte funnits med på kopp-namnlistan - förrän nu vill säga. Tidigt i våras skrev jag upp mig för en mugg. Sedan glömde jag bort det.
På min första jobbdag som nygift, så stod den äntligen där på hyllan. Min mugg. Efter 15 år.
Efternamnet Lundberg-Rönnqvist grinade mot mig.
Och för tillfället har jag kvar ett av mina gamla efternamn plus mitt nya Gustafsson enligt Skatteverket. Brevväxlingen fortsätter.
Så jobbar vi med nyheter