En liten lektion i seglarhistorien

Året var 1880 och Piteå stad bestod av knappt 5 000 själar. Industrialismen hade kommit till orten och de bättre bemedlade invånarna klagade över att Lövholmsviken inte längre gick att segla i på grund av allt timmer som låg och väntade på att sågas till plank för vidare transport ut i Europa och världen. Ordet "söndagsseglare" härrör för övrigt från denna tid när fiskare och andra hårt arbetande yrkesmän - och kvinnor - såg seglingen som ett mer eller mindre nödvändigt ont för sin överlevnad. Blåste det slapp man i alla fall att ro. Societeten däremot kunde unna sig att segla för sitt eget höga nöjes skull, företrädesvis under just söndagarna.
Ett segelsällskap bildades samma år och regattor anordnades på Piteå yttre fjärd. På sensommaren var det högtidligt värre och ångbåtar gick ut med åskådare för att titta på spektaklet som inte sällan lockade 20 båtar eller mer. Sedan blev det prisutdelning och skål på Societetshuset. Piteå var på intet sätt unikt utan många av Sveriges i dag äldsta föreningar med kappsegling på programmet kom till under just denna tid. Luleå - som egentligen alltid velat vara som Piteå, fast mer - bildade till exempel sitt segelsällskap 1883, tre år efter Piteå.

Nåväl, detta första PSS tynade tyvärr så småningom bort ungefär vid tiden för det första världskriget. Därmed inte sagt att det inte seglades men det skedde under många år i mer oorganiserad form. 1958 steg en viss Stig Jakobsson in på Piteå-Tidningens redaktion för att köpa annonsplast: "Seglingsintresserade inbjuds till möte å
PIF:s klubblokal för ev. bildande av klubb". Stig-Jakob, som han ofta kallades, hade hoppats på fem-sex deltagare men hela sexton herrar hörsammade kallelsen och bildade tämligen omgående det Piteå segelsällskap som nu fyller 50 år. Tack för det -58 års män.

Ett firande skall ske ordentligt och tillsammans med Piteå båtklubb anordnas i helgen Bottenhavsregattan ute vid Svinöra. Det lär bli trångt vid bryggorna när - förutom PSS:arna - seglare från Kalix i norr till Stockholm och Enköping i söder sluter upp tillsammans med de finska båtarna. Mycket trevligt. Men för att dra ihop en sådan här grej krävs engagemang av stora mått. Ideella föreningar kämpar ofta i motvind (seglarhumor ...) när tid och semester skall räcka till så mycket. Inte sällan glömmer man bort de som kokar korven, lägger banorna, raggar sponsorpengarna eller städar när gästerna åkt hem. Gör inte det! Utan dessa hjältar blev det nämligen ingen hästtävling, handbollscup eller Bottenhavsregatta.

I dag går första startskottet och Feelgood tänker var med och tampas i toppen. Vinner vi inte är vi lika glada ändå (nåja ...) och deltar i 50-årsfirandet av det segelsällskap som har rötterna nästan 130 år tillbaka i tiden.
Dessutom lirar ju Logjammin’ på regattamiddagen, det ni!

Ohoj!