– Jag bygger ju upp en stämning och interagerar med eleverna. Det blir lite läskigt och det har hänt att elever börjat gråta, men vad ingen vet är att jag manipulerar och luras, säger Love Ersare, skådespelare på Skuggteatern i Umeå.
Efter föreställningen samlas alla i ett klassrum för att prata om vad man upplevt. Love Ersare förklarar hur han trixat och suggererat under seansen och frågar eleverna vad de tror att syftet är med föreställningen.
– För att skrämma oss, säger en elev.
En annan menar att det handlar om att man ska lära sig att inte lita på allt och alla.
– Precis, målet är att ni ska tänka till kring källkritik och förstå vikten av att syna budskap och inse att fakta lätt kan förvanskas av en avsändare som vet hur man manipulerar andra.
Han nämner som exempel den ryktesflora som sprids av vaccinationsmotståndare. Ibland så absurda påståenden att alla normalt funtade människor förstår att det är påhitt.
Den senaste tiden har högstadieskolorna i Piteå fått besök av Love Ersare och flertalet åttor har deltagit i seansen Rit. PT är på plats när eleverna i klass 8A på Hortlaxskolan sätter sig i ring i ett rum bara upplyst av ett fåtal stearinljus.
Love Ersare har gjort sin research om Piteå och förstår att använda den rätt kusliga klangen av mentalsjukhuset på Furunäset. Med hjälp av tarotkort och ouijabräde, skyddsringar av salt och oväntade ljud interagerar han med deltagarna. Det blir långsamt kusligare när han i den gemensamma ritualen åkallar en ande. Men vem är egentligen Erika? Och varför dog hon som nioåring på mentalsjukhuset?
Allt flams och fniss är sedan länge borta när historien om Erika växer fram och stämningen är andäktig och skrämd när det framkommer att den där Erika nog är lite lömsk. Kanske rent av ute efter hämnd.
– Jag känner att vi börjar tappa kontrollen. Vi måste avbryta, skriker Love Ersare och rädslan sprider sig som en löpeld i rummet.
När han skriker att vi måste ut och det effektfullt brakar till samtidigt som han i skydd av mörkret stänker vatten över några elever skriker flera högt och alla tränger sig ut. Ut till skolkorridorens ljus.
PT fångar upp Wilma, Alice, Fanny och Signe efteråt och frågar om de blev rädda.
– Ja, kanske ibland, men inte på riktigt. Eller jaa, när det brakade till i slutet.