En kul tillställning med Garvsyra
Revy: En tillställningMedverkande: Garvsyra, det vill säga Fred Seldahl, Linda Johansson, Bengt Larsson, Lars "Fille" Strömqvist och Göran ErikssonRegi: Lennart LidströmPlats: Christinasalen, PiteåLängd: Två och en halv timme inklusive pausPublik: Cirka 50 personerEREVY
Härligt då, att Garvsyra är på banan igen med visserligen anonymt betitlade "En tillställning". Här finns bättre sketcher, bättre sångnummer och framför allt är Linda Johansson tillbaka hos Östersundsgänget. Som hon saknades i fjol! Hon känns som ett riktigt naturbarn. Hon sjunger kanonbra, är en hejare på röster och har både utstrålning och grym mimik. Faktum är att hon ibland bara behöver visa sig för att man ska garva. Jarl Borssen-faktor: hög. Roligast är hon när hon harklar sig igenom en Stefan & Krister-parodi tillsammans med Göran Eriksson och Bengt Larsson och när hon spelar korkad sidekick till en trollkarl.
Fyndiga sketchen "Herrkontroll" där tevens fjärrkontroll plötsligt kan styra en tv-slappande make är också en riktigt kul stund.
Nu är det inte bara Johanssons show. Nej, överlag är det en ganska gedigen ensemble där just förmågan att göra töntiga figurer är en stor tillgång. Det känns inte som om de gör "en dag på jobbet". Lusten att roa är påtaglig och blir nästan en förmildrande omständighet i de sekvenser där inte texterna håller.
Att det dessutom finns ett genomgående gott musikantskap - medlemmarna kompar varandra i alla låtar utom en - ger förstås ett plus i kanten.
Bland låtarna finns tre riktiga höjdare: Fille Strömkvist i en visa om en kille som åkt på däng när han varit för närgången mot "danskor i dansskor", Bengt Larsson i galet Roffe Wikström-nära blues om telebolag som alltid ringer vid fel tillfälle för att sälja sina tjänster, samt hela gänget i kännbart välrepeterad sång om turneminnen.
Det finns några sketcher, som Fred Seldahls sekvenser som trollkarlen Joe Laborera, där det inte finns några direkta slutpoäng att hänga upp applåderna på, men där det ändå finns en del att skratta gott åt. Vad var det Robert Broberg sa? Målet är inget, vägen är allt.
Sedan finns en del rent dökött (onödiga låtar och någon tafflig sketch) att skära bort. Två och en halv timme, om än med inkluderad paus, är för långt. "Less is more" står det på min vimpel. Ett kortare program och en större publik och den här kvällen hade kunnat bli klockren.
Fotnot: Ny chans att se Garvsyra ges i kväll när de spelar "En tillställning" på Lillan i Luleå
Så jobbar vi med nyheter