De första minnesbilderna som etsade sig fast från barnaåren i Kalix handlade om en tyrann, en supande skrikande fadersgestalt som slog mamman i familjen gul och blå.
– Så fortsatte det genom hela min uppväxt. Sprit, våld, bråk, skrik blev stående inslag som lade grunden för ständig rädsla och ett enormt hat.
Mikael Anderssons berättelse på PT måndag kväll, i samband med Sober October-kampanjen, lämnade ingen oberörd. En fullsatt hörsal lyssnade andäktigt till 44-åringens redogörelse om livets hårda skola, om alla kroppsliga själsliga ärr.
Duktig brottare
Den illa åtgångne pojken från Kalix utvecklades i unga år till en jätteduktig brottare.
– Ett bra sätt för att få utlopp för all frustration, berättade han.
Men istället för att tävla om pokaler och guldmedaljer använde Anderssons pojke musklerna för terrorisera sin omgivning.
– Jag visste inte bättre. Jag ärvde ett beteende som jag inte klarade av att hantera.
Slog sönder folk
Mikael Andersson slog sönder folk utanför brottarringen. Grova misshandelsfall. Han söp och från 18 års ålder åkte han in och ut från olika anstalter.
I belastningsregistret ryms nitton punkter, rader av misshandelsfall varvade med grova vapenbrott, grovt människorov, övergrepp i rättssak.
– Jag fick aldrig någon karta eller kompass till livet. Det gick så långt att jag började uppskatta att sitta inne. Det var som semester. Det var min chans till lugn och ro.
Sammanlagt hann Mikael Andersson tillbringa nio år inlåst på anstalter i Haparanda, Härnösand, Saltvik, Ystad, Viskan.
Kamratstödjare
Den stora vändningen kom för två år och nio månader sedan.
– Jag är ett stort tack skyldigt till Ture, Monica, Eivor, Anki, Lennart, Kitty och några till. Dom kom att bli den familj jag aldrig haft.
Det var dom som fanns där under samlingsnamnet Länkarna i Piteå. En grupp kamratstödjare.
– Tack vare deras orubbliga stöttning lyckades jag ta mig ur bubblan, bryta med alkoholen, drogerna och lära mig att stå ut med mig själv.
Ett nytt kapitel
Det tuffaste beslutet i Mikael Anderssons 44-åriga liv har också blivit hans mest lyckosamma.
– Det jag gjort kan aldrig lämnas ogjort, men min historia visar att det aldrig är för sent att hämta tillbaka livet.
Moral, kärlek, känslor är ledord i detta Mikael Andersson sista offentliga föredrag på norrbottnisk mark.
– Inom kort börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Jag har funnit kärleken i Ludvika dit jag kommer att flytta. Och med kramar som vapen tänker jag fortsätta att forma min framtid, förklarade Mikael Andersson innan applåderna börjde smattra i PT:s hörsal.