En kraftfull stämma i riksdagen men inte alltid så partitrogen

PITEÅ (PT) H

Med Johan Erik Wiksten fick Piteå för första gången en kraftfull stämma i rikspolitiken och var, liksom nästan alla andra duktiga Piteåpolitiker på den tiden, från Håkansö i Norrfjärden.

Från högerhåll betraktades Wiksten inte som helt partitrogen, trots att han var en av tillskyndarna av högerpartiet, som medlem av dåvarande lantmannapartiets 12-mannaråd. Det gällde bland annat i rösträttsfrågan och ifråga om nya värnpliktslagen. I det senare fallet gällde det militärtjänst i 90 dagar. Wiksten baktalades och hotades att förlora allt inflytande i partiet om han inte röstade mot förslaget.

1892 röstade Wiksten som ende norrbottniska riksdagsman emot regeringens försvarsproposition, vilken fälldes. Norrbottens Posten reagerar surt och menar att han brutit ett löfte till valmännen given vid ett möte i Öjebyn och kritiserar honom också för att han varit så tystlåten i riksdagen.

Inte pålitlig

Wiksten hade en personlig övertygelse och åsikter, men klargjorde att han var både för självständig och samvetsgrann för att offra personlig övertygelse för partiets skull. Därför ansågs han inte fullt så pålitlig partiman av de sina, som svurit det gamla lantmannapartiet trohet frånsett vad det än kunde komma med. Wiksten hade ett valspråk som löd "pröva allting och ge rättvisa åt motparten där det står det rätta närmast".

Johan Erik Wiksten föddes 1848 i Håkansö, Norrfjärden. Föräldrarna var nämndeman Kristian Wiksten och Anna Magdalena Johansdotter Hedlund från Nybyn. Han hade en broder, Johan Oskar, som var bosatt i Sjulsmark.

Wiksten hade bara gått en månad i allmän skola. Han ägnade sig dock åt självstudier och blev något av byaadvokat.

Han invaldes i kommunalnämnden redan som 27-åring. Åren 1875-1895 var Wiksten ständig ledamot och ordförande i kommunalnämnden. Han var även ordförande i taxeringsnämnden, medlem i berednings- och bevillningsnämnden, ledamot skolrådet och också en tid såväl fattigvårdsstyrelsens som hälsovårdsnämndens ordförande i Piteå socken.

Hård kärna

Strängt kyrklig var Wiksten också engagerad i kyrkorådet och som kyrkvärd. Han bevistade 1888 års kyrkomöte som lekmannaledamot och verkade redan då, motionsvägen, för en delning av Härnösands stift vilket småningom resulterade i att Luleå blev eget stift 1904.

J.E. Wiksten blev tidigt landstingsman och bevistade 15 landstingsmöten. I landstinget hade han även en del uppdrag.

Han invaldes i riksdagen första gången år 1881. Bakom sig hade Wiksten och andra konservativa riksdagsmän från bygden en hård kärna av storbönder, präster och ämbetsmän.

Tre fyllnadsval

Det förtroende Pitebönderna hade för Wiksten bevisas av att han en period omvaldes trots att hans sjuklighet förorsakat tre fyllnadsval. Han bevistade riksdagen första gången 1882-84, den andra 1885 och 1886. Av hälsoskäl hindrades han att bevista riksdagsmötet 1887, då hemmansägare August Danielsson, Långnäs, representerade valkretsen och den tredje 1888. De två påföljande åren ersattes Wiksten av hemmansägaren Johan Johansson, Öjebyn, den fjärde 1891-1893 samt den femte åren 1894-1895.

Lägger man till den urtima riksdagen 1892 hann Johan Erik Wiksten bevista 12 riksmöten innan han insjuknade och dödsmärkt tvingades vända hem efter ankomsten till Stockholm. Han dog den 2 september 1895 i en ålder av 47 år och ersattes då av en norrfjärding, E. V. Bäckström från Norrfjärden. Före sin död donerade Wiksten 10 000 kronor till socknen.

Wiksten begravdes den 11 september i Öjebyn av prosten Gustaf Höjer. Det berättas att i sorgetåget ingick 40 hästskjutsar.

"Sitt stora förråd av vetande på skilda områden, särskilt de praktiska hade Wiksten själv förskaffat sig, understödd av ett ovanligt tankeskärpt förstånd och en klar uppfattningsförmåga samt ledd av ett okuvligt begär efter vetande och upplysning. Han var sålunda i sann mening en selfmade man, och dennes adelsmärke, arbetets adel, vart han städse trogen" skrevs i minnesorden över honom.

Ingen lätt motståndare

J.E. Wiksten var som ledamot av statsutskottet och statsrevisor ingen lätt motståndare till de liberala i bygden. Han tillhörde även konstitutionsutskottet.

Under sin tid i riksdagen väckte han sju motioner, bland annat om förbud mot utskänkning vid militära övningsplatser, vilken tillstyrktes av riksdagen, samt en motion om att den som konfirmerats skulle få ingå kyrkligt äktenskap även om de inte begått nattvarden. Han bidrog med lösningar eller utredningar kring kronotorps upplåtande för nybyggare, kronojord för Arvidsjaurs kyrkplats samt vid Långträsk järnvägsstation, kommunala rösträttens begränsning och ifråga om jaktstadgan. Han deltog också i utredningen av norra stambanan.

Johan Erik Wiksten gifte sig 1873 med Eva Maria Hedqvist (1849-1922) från Öjebyn, dotter till lantbrukaren Johan Ulrik Hedqvist och Katarina Elisabet Johansdotter. Äktenskapet förblev barnlöst. Makarna hade dock ett fosterbarn, Selma (1877-1952).

En kraftfull stämma i riksdagen men inte alltid så partitrogen

KRAFTFULL. Pitebygdens samtliga riksdagsmän under 1880- och 90-talen var konservativa. En av dem var Johan Erik Wiksten i Öjebyn, en av grundarna av lantmannapartiet och föregångare till högerpartiet. Wiksten arbetade under mottot "Prova allting och ge rättvisa åt motparten".