När det gäller det förgångna för Hortlax finns det, som på många andra håll i bygden, en intensiv debatt runt den kyrkliga historien, med många reaktioner och synpunkter. Där Hortlaxborna inte alltid gick sida vid sida för att förverkliga det som hör Herren till.
Stridig inledning
Redan 1902 såddes det första fröet till självständighet. Då en delegation under ordförandeskap av inspektor Oskar Lundqvist från Storfors beslutade att gå till kungs med en begäran att få bilda egen församling. I samband med detta fick delegerade från Hemmingsmark och Blåsmark gehör för förslaget att tillsätta fem ojäviga män för att utreda var kyrkan skulle byggas.Ganska snart, närmare bestämt den 19 juni 1902, beslöts att den blivande kyrkan skulle uppföras på Brunneberget i Hortlax. Det följdes av ett beslut att inköpa mark för kyrka och begravningsplats samt att en ny kyrka i sten.
Men all början brukar vara svår. Beslutsfattarna i Hortlax hamnade i stridigheter, luftade sina lungor med olika uppfattningar. Från framförallt Jävre markerades till en början starkt motstånd till en del av beslutsprocessen.
Såväl mot kyrkobygget som församlingens utbrytning ur landsförsamlingen. När protestkören sjöng som högst ville Jävreborna istället ansluta sig till påtänkta, men aldrig förverkligade, Roknäs församling. Svensbyborna däremot markerade då att de istället ville lämna landsförsamlingen och tillhöra Hortlax.
Kyrkobyggnadskommitten tillsattes i juli 1905 och bestod av nämndemannen Joh. Lundberg, Jävre, jordägare Axel Lundström, Högsböle, hemmansägare Nils Berglund, Hemmingsmark, byggmästare G. Dahlbäck, Blåsmark, hemmansägare E.A. Eriksson, Bergsviken, vice konsul Arvid Hedqvist, Storfors, maskinisten J. Bergström, Bergsviks ångsåg, predikanten E.J. Löfstedt, hemmansägaren Aug. Sandström, Hortlax samt skolläraren P.A. Berglund, Storfors.
Gråsten eller tegel?
De människor som ställde sig till Guds förfogande för hans verk kände litet olika för att gå in i ansvaret. Kyrkoherden kom under resans gång på kant med byggnadskommitten. Stängda vägar och svikna förhoppningar mötte i beslutsprocessen, som fick till följd att det strulade till sig i kyrkobyggnadsfrågan. Det slogs fast att kyrkan skulle vara klar före 1913 års slut.Ärendet stoppades dock upp, dels genom överklagningar och penningbrist. Men när Hortlaxborna skrev år 1911 hade man nått så långt att det getts ett uppdrag till arkitekten och Blåsmarksättlingen Edvard Dahlbäck i Falun att utföra nya ritningar, en kyrka med 800 sittplatser istället för 1.000. Kyrkobygget fastställdes av kunglig majestät 1912.
Dessförinnan hade det diskuterats om kyrkan skulle uppföras i gråsten, tegel eller trä. Allmänheten ansåg att det var bäst med gråsten, som det fanns gott om i trakten och dessutom var billigt. Kostnaden för en gråstenskyrka med tegel skulle inte överstiga 100 000 kronor. Det blev till slut en kyrka uppförd av tegel, putsad och med fem enkla kryssvalv.
Kostnaden för kyrkan med ringklocka, orgel, belysning, den till kyrkoplatsen inköpta jorden om cirka 10 hektar samt kyrkoherdebostad belöpte sig till omkring 250 000 kronor. Kyrkans torn höjde sig 48 meter upp. För uppvärmningen hade under koret anbringats en vedeldad varmkammare med två kaloriferer
Ransoneringskort
Stenhuggare C A Carlsson gjorde grunden och grundinvigningen ägde rum den 12 juli 1914. Då lades en blecklåda ned med avskrift av kungabrevet, två original av i Piteå utkommande tidningar och diverse mynt att förvaras åt eftervärlden.När Hortlax kyrka och begravningsplatsen slutligen invigdes i juli månad 1917, en invigning som bevistades av 3 000 - 4 000 personer, talades det om en fridens symbol rest under stormfyllda tider.
Det var krig i världen och dessutom hade kyrkobygget i beslutsprocessen föregåtts av en del stormvågor.
Kyrkoinvigningen ägde rum det år som ryska revolutionen utbröt och då svenska staten beslagtog all brödsäd, mjöl och bröd i ransoneringssyfte. Det infördes även ransonering på kaffe. Det fick för övrigt till följd att, för att klara tilltugget till kyrkkaffet, allmänheten uppmanades ta med ransoneringskort för köp av smörgås och mjukt bröd, som tillhandahölls av bagare C.G. Blomgren i Hortlax.
Det var biskop Olof Bergqvist som förrättade invigningen, som den dagen befann sig inom Piteå landsförsamling, men som samtidigt markerade första steget för Hortlax att snart stå på egna ben.