En färgstark politiker som ville slå ihop Piteå och Älvsbyn

PITEÅ (PT) - Erik Hammarsten var en viljestark och handlingskraftig politiker med stort förtroende och fast förankring i sin hembygd. Därför blev han en förgrundsgestalt i sitt län och en skicklig företrädare för Norrbotten på riksplanet, var statsminister Olof Palmes, s, omdöme om Piteåsonen vilken mitt i sin vardagsgärning hastigt avled år 1985, i en ålder av 58 år.

Bagarlärling

Erik Hammarsten klev första gången in i riksdagskorridorerna i oktober 1960, då han ryckte in på en suppleantplats efter hastigt avlidne socialdemokraten Valdemar Berglund från Arvidsjaur. Därefter fick Hammarsten förnyat förtroende som riksdagsman och fanns i lokalerna på Helgeandsholmen i Stockholm åren 1963-1970, som ledamot i andra kammaren.

Under sin riksdagstid väckte han fem egna motioner, bland annat om restitution av bensinskatt, inackorderingstillägg till skolelever och om skogsinstitut i Älvsbyn. Han ställde även en interpellation, om produktion av flerfamiljshus i Norrbotten. Hammarsten hade ett antal riksdagsuppdrag, bland annat som ledamot i särskilda utskottet.

Ung ordförande

Sågverksarbetarsonen, uppvuxen i genuin industrimiljö, kom tidigt med i det politiska arbetet. I Munksunds socialdemokratiska ungdomsklubb. Det förde senare med sig en anställning som ombudsman för SSU och partidistriktet i Norrbotten. Dessförinnan hade Erik Hammarsten som 15-åring anträtt resan till Älvsbyn till sitt första jobb som bagarlärling, hos Ståhlbergs och Konrads, där han knådade degar och formade bakverk. Han hamnade sedan som bageriarbetare i Sundbyberg och var där verksam fram till 1951. Det blev även ett mellanspel vid Medlefors folkhögskola.

Tillbaka på hemmaplan anförtroddes Hammarsten uppdraget som ordförande för SSU i Älvsbyn och för Piteå- och Älvsbykretsen. Han satt även en tid i SSUs förbundsstyrelse och under en kortare tid som ordförande i Älvsbyns arbetarekommun. Några år var
Erik Hammarsten ordförande i Älvsbyns fackliga centralorganisation

Innan Erik Hammarsten blev heltidsanställd kommunalpolitiker prövade han även andra försörjningskällor. Bland annat gjorde han inhopp inom tidningsmannabanan som expeditör hos Piteå-Tidningen i Älvsbyn och genom att även sälja Folket i Bild, som då var en seriös veckotidning.

Fruktad motståndare

1950 valdes Erik Hammarsten in i Älvsbyns köpings fullmäktige, blev året därpå - inte fyllda 25 - fullmäktigeordförande efter den ledande politikern Henning Gille, som föll ifrån. Fem år senare, inte fyllda 30, axlade han uppdraget som ordförande i kommunalnämnden.

Under sin kommunala tid i Älvsbyn hann Erik Hammarsten även vara ordförande i barnavårdsnämnden och skolstyrelsen

Mycket av utvecklingen i Älvsbyn under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet bär Hammarstens signatur.

Hammarstens uppdrag på såväl det kommunala planet som i riksdagen väckte uppseende, främst på grund av den ringa ålder han hade vid invalen.

1963 kom Erik Hammarsten med i landstingsfullmäktige för att senare väljas in i förvaltningsutskottet och sedan anförtros uppdraget som förvaltningsutskottets ordförande och landstingsråd. 1981 utsågs han till landshövding i Norrbotten, ett uppdrag som varade fram till bortgången i februari 1985.

Men Erik Hammarstens insatser för Norrbotten var långt fler, bland annat inom den norrbottniska basindustrin, länsarbetsnämnden och i ledningen för Konsum Norrbotten.

Kännetecknande för Erik Hammarsten var att han snabbt satte sig in i saker och ting. Hans formuleringskonst och slagfärdighet i debatterna gjorde honom till en fruktad motståndare. När Hammarsten väl tagit ställning var han väldigt angelägen att slåss in i det sista för sin åsikt, där han ofta visade kraftfull beslutsamhet i kontroversiella frågor.

Ny stadsbildning

Som landstingsråd ägnade han sig åt sjukvårdsfrågorna med stort intresse och lade grunden för det så kallade Hammarsten-paketet, vilket innebar att en mängd vårdanläggningar tidigarelades. Han var en tung politiker i ordets rätta bemärkelse och hade stor användning av sina politikerår när det gällde att övertyga de beslutande på riksplanet. Inte minst då att få fram pengar.

Med sitt skarpsinne och sin breda intresseinriktning kom han att spela en viktig roll även när det gällde att övertyga de beslutande på riksplanet, speciellt i näringspolitiska frågor

1969 hävdade han uppfattningen att en sammanläggning av Piteå och Älvsbyn vore ett steg i förnuftig riktning. Han såg då en sådan utveckling som en första etapp på vägen mot en ny kommunbildning, Fyrstad, och erinrade då i diskussionerna att kommunsammanläggningen i Älvsbybygden, landskommunen och köpingen, var i hög rad nödvändig. Han såg då i kristallkulan en "stadsbildning" av hela Fyrkanten i syfte att skapa ett ekonomiskt attraktivt storstadsområde.

1949 gifte sig Erik Hammarsten med Maj Jansson (1927-2005) från Älvsbyn och blev far till barnen Jan, Per och Bo.

Tidigare avsnitt om historiska riksdagsmän: 11/1, 16/1, 18/1, 21/1, 23/1, 29/1, 30/1, 1/2, 6/2, 9/2, 12/2, 19/2, 28/2 och 6/3.

En färgstark politiker som ville slå ihop Piteå och Älvsbyn

VILJESTARK. Erik Hammarsten, arbetarpojken från Skuthamn, passerade de flesta trappstegen på samhällsstegen i sin uppgift att omdana samhället. I sin politiska gärning var han en kraftfull och viljestark person som stred i ord och gärning för att förändra samhället.