Maria Stenberg är för många känd som en tuff beslutsfattare. Hon backar inte för de svåra besluten, lindar inte in de tunga beskeden och väjer inte för konflikterna som uppstår efter vägen. Hon kom till Socialdemokraternas valkonferens vid Sunderby folkhögskola i november 2017 som partiets toppnamn på regionlistan. Då hade hon inte en aning om att den konferensen skulle sätta punkt för 16 års arbete som förtroendevald och heltidsarvoderad politiker.
– Jag hade ungefär 15 sekunder på mig att bestämma mig för vad jag skulle göra. Jag bestämde mig där och då för att sluta helt med partipolitiken och jag har ännu inte ångrat det beslutet, säger Maria Stenberg.
Efter omröstningen begärde hon ordet och gick upp och höll ett tal.
– Jag förstod redan när rösträknarna kom ut att det hade gått åt h-vete. Jag var tagen men jag gick upp och tackade för mig. Jag sa att jag haft många fina uppdrag inom politiken men att jag kliver av nu, säger Maria Stenberg.
Efter valkonferensen har hon varit tydlig med att hon tycker det var fel av hennes partikamrater att gå bakom hennes rygg.
– Jag tycker inte att det är politikens spelregler. Vill man byta ledare - okej, men det ska inte gå till på det sättet. Jag tycker man ska ha så pass mycket ryggrad att man pratar med sina kandidater. Inte en jävel pratade med mig.
Det är trots allt en lättsam, glad och öppen kvinna som slår sig ner på PT:s picknickfilt den här soliga, men ändå inte riktigt varma eftermiddagen. Hon är fortfarande regionstyrelsens ordförande, men hennes tid är snart ute. Och Maria Stenberg ser på framtiden med tillförsikt.
– Jag vet inte vad jag ska göra, det löser sig. Jag kanske tentar av statsvetenskapen, den har jag nog hyfsad kläm på. Jag kan inte tänka mig att jobba med något som inte har med människor att göra. Jag tror inte jag blir arbetslös i alla fall. Jag är ju undersköterska för bövelen, säger hon och skrattar.
Kanske är det inte så konstigt att Maria Stenberg känner en viss lättnad. De senaste tre åren har hon brottats med gigantiska budgetunderskott, sviktande befolkningsunderlag och en skriande brist på vårdpersonal. Hennes start som regionråd blev långt i från vad både hon själv och alla andra hade tänkt sig. Planerna på att jobba tillsammans med den erfarne Kent Ögren (S) gick om intet och landstingsdirektören sa upp sig.
– Jag var typ helt själv. Jag fick övertyga ekonomidirektören om att han skulle stanna kvar under rekryteringstiden. Ledare behöver ha människor runt omkring, när man blir en ensam ledare får man stora problem, säger Maria Stenberg.
Var det det som hände dig?
– När jag blev styrelseordförande satte ekonomerna ner mig på en stol och så drog de sina två-, tre- och femårsplaner. När vi tittade på prognoserna såg vi att regionen närmade sig ett underskott på en halv miljard de kommande två åren, om vi inte gjorde något. Så jag gjorde en lista, och sen var det bara börja beta av den.
– För mig var det helt omöjligt att som ledare sitta och se på när regionen gick 300 miljoner kronor back, och nästa år 500 miljoner kronor back. Det funkar inte för mig. Vi konsumerade verksamhet på barnens bekostnad. Något behövde göras, men det är ett himla förankringsjobb. Ibland har inte verkligheten tid med den där förankringen, säger hon.
I ett försök att förankra besparingarna hos vårdpersonalen kallades all personal i region Norrbotten till en samordnad informationsträff i oktober 2016. Intensivvårdsavdelningar, röntgen och narkosläkare skulle avvecklas från Kiruna och Kalix.
– Det blev ungefär som kalabaliken i Bender. Personalen, medborgarna och patienterna blev jätteoroliga, konstaterar Maria Stenberg.
Demonstrationer utbröt och debatten rasade i länsmedier.
– Men det förändrade inte läget. Grundförutsättningarna är fortfarande desamma. Vi har inte fler narkosläkare, intensivvårdssköterskor eller anestesisköterskor. Det finns inga narkosläkare, det finns inga i hela landet. Nu hyr vi in folk.
Maria Stenberg hymlar inte med att hennes eget partis migrationspolitik fått henne att fundera.
– Den här hårda retoriken, som om allt vore svart eller vitt. Samhället är inte så, det är väldigt mycket grått. De nya svenskarna behövs i sjukvården. Jag blir nästan deprimerad när jag tittar på SCB:s befolkningsprognoser och ser att om inget radikalt händer så kommer 60 procent av Överkalix befolkning vara över 65 år 2035, säger hon.
Valet närmar sig med stormsteg och för första gången på många år finns inte Maria Stenbergs namn med vallistorna. Hon betraktar sitt parti rasa i opinionen samtidigt som Sverigedemokraterna vinner ny mark bland väljarna.
– Nu ska alla vara glada och tycka samma sak för nu ska partiet visa enad front. Vissa frågor ska vi helst inte prata om, gladast vinner. Jag tror inte det är det människor söker. Jag brukar säga att demokratin överlever alltid, men den kommer inte se ut som vi är vana vid, säger Maria Stenberg.