En doldis träder fram

Han minns gärna tillbaka till tiden i Piteå, till de band han hade med kompisen Thomas Nyström och inte minst den lokala föreningen Ripp-Rock. Att han flyttade till Stockholm berodde på - just det - musiken. - Det finns mycket mer musik och studios och jobb för mig här. Därför känns det mer naturligt. Och jag har känt mig som en storstadsmänniska hela mitt liv. <h3>Trivs med Dunger</h3>"Burt Bacharach möter medeltiden", så beskvrivs öppningsspåret av Petter Löfström som driver Lovestream records som ger ut skivan. Och nog är det en hel del stilar som blandas på den tillbakalutade debuten. Ena stunden minner tonerna om Scott Walkers 60-tal, i nästa stund är det country eller jazz på paletten. - För mig är skivan summan av all inspiration som jag samlat på mig så länge jag hållit på med musik. Det kan även komma från böcker och filmer till exempel. Tiden och samarbetet med Löfström känns rätt, men Thomas Tjärnkvist har skrivit låtar i många år. Det är engagemang på andra håll som gjort att den egna skivdebuten har dröjt. - Det är skitkul att jobba med andra när jag kan tillföra någonting. Med Nicolai är det så fritt och vi tänker ungefär likadant, men det är det här jag vill göra egentligen. Skriva låtar. <h3>Egotripp</h3>Det mesta av skivan har han spelat in hemma i lägenheten på Södermalm, vilket gjort att han kan jobba mer utifrån ren inspiration när han gör låtarna. - Det är kul att skapa någonting. Det är så fascinerande det här med att sätta sig med en gitarr och ett block och penna. Det är så direkt från hjärnan. - Att få göra allting själv är största egotrippen. En del av låtarna på skivan är från 1998 och en del är från förra året. Det är en jävla blandning och kul att få regissera precis som man vill utan någon som styr. "Allting själv" är en modifierad sanning. Några musikerkompisar har medverkat, däribland Dan Abrahamsson, en gammal kumpan från tiden i Piteå. Här spelar han trummor på ett par spår. - Han svänger så otroligt bra. Jag har lite problem med studioräv-trummisar. Det passar inte riktigt till musiken. Danne kändes perfekt. <BrödFråga>Varför titeln "Ben Fetur"? </BrödFråga>- Det kunde ha varit en hälsningsfras. Det är allt jag kan säga. Det är egentligen bara nonsens. Ben Fetur! Han förställer rösten i högtidligt läge och skrattar. - Jag hoppas att det inte råkar betyda någonting hemskt. <h3>I Robinsons stereo</h3>Låtar finns för ytterligare två skivor. Thomas Tjärnkvist ser den egna musiken som ett långsiktigt projekt och vill använda sina kontakter i olika länder för att sprida den. Via vännen/kollegan Andy Sturmer har en Thomas Tjärnkvist-demo från 1998 hamnat hos amerikanske rockstjärnan Chris Robinson (Back Crowes) - "What the fuck is this" hade Chris Robinson sagt när han hörde den. Jag tror det är positivt. Andy sa att den går varm hemma hos Kate Hudson och Chris Robinson. Någon större ambition att turnera i marknadsföringssyfte har Thomas Tjärnkvist inte. Däremot spelar han gärna live om det visar sig att efterfrågan finns. Gärna med ett helt band. Närmast väntar releaseparty den 23 februari på krogen Söders hjärta. Ett par dagar senare åker han till New York för en konsert med Nicolai Dunger och Mercury Rev.

En doldis träder fram

SKIVDEBUT. Han har lånat ut sina tjänster till så olika artister som Nicolai Dunger och Therese "Drömhus" Grankvist. Men nu är det den egna karriären som gäller. På måndag skivdebuterar Pitesonen Thomas Tjärnkvist med albumet "Ben Fetur".