ROCK. Under tonåren och många år framåt var John Fogerty och hans Creedence Clearwater Revival närvarande överallt. Hans säregna stämma och de fantastiska låtarna förgylle både vardag och fest för mig och mina kompisar. Under lång tid följdes vi sen åt genom livet och hann med tiden ha riktigt trevligt tillsammans. Och även om vårt förhållande svalnat betänkligt kan jag forfarande få rysningar av välbehag när låtar som "Born on the bayou" och "Lodi" strömmar ut ur högtalarna. Lika upphetsad blir jag däremot inte när Fogerty nu släpper en ny platta. Inte för att den är dålig. Nej, snarare därför att "Revival" låter som ännu en Creedence-platta och som i jämförelse med de gamla klassikerna känns mycket tunn. Det här är helt enkelt för förutsägbart för att jag ska bli engagerad.
