Det var sommaren 1991, solen log inbjudande under sista helgen i juli och den andra upplagan av pånyttfödda Piteå dansar och ler kom att locka över 30 000 betalande besökare.
En som var inbjuden, men inte kom, var Astrid Lindgren som hade utsetts till ”Årets mentala Pitebo” av PT:s läsare.
– Jag kan tyvärr inte komma till Piteå och ta emot utmärkelsen. Jag är alldeles för gammal för att fara ut och resa. Men hälsa alla som har med utmärkelsen att göra att jag är så tacksam, förklarade hon i telefon från sitt smultronställe sommartid i Furusund i Stockholms skärgård.
Hård konkurrens
Året innan, 1990, var det perestrojkans företrädare, den dåvarande sovjetiske statschefen Michail Gorbatjov som hade blivit utsedd till ”Årets mentala Pitebo” – vilket TT förmedlade som en stor nyhet och som Astrid Lindgren inte var sen att påpeka.
– Det gläder mig enormt att jag kommer tätt i spåren av Gorbatjov, förklarade hon i ett PT-reportage.
– Det måste också vara en mycket fin utmärkelse att bli årets mentala Pitebo med tanke på att jag hade konkurrens av ... hette de Roxette, och den där ishockeyspelaren Börje Salming.
– En gammal tant som jag begriper sig inte på rockmusik och ishockey men jag förstår att de måste vara väldigt duktiga, sade sagotanten.
Piteå-besök
Det visade sig också att Astrid Lindgren redan hade varit på besök i Piteå tidigare.
– Det var för ett par år sedan (i slutet av 1980-talet; PT:s anm.). Vi var till Pite havsbad och åt mat. Mitt bokförlag ordnade resan. Det var trevligt där, mindes Astrid.
Personligt tackbrev
Men någon pitepalt serverades inte den gången.
– Jag har faktiskt aldrig ätit pitepalt men jag antar att den smakar ungefär som smålandspalt som också innehåller fläsktärningar. Det åt jag med stor aptit när jag var barn och bodde i Småland.
– Förresten har jag ju skrivit ’hemskt’ om hur Emil tappade ut ett helt fat med paltsmet över far sin, noterade hon, innan bestyren kallade på lantstället i Stockholms skärgård.
Några dagar därefter, sedan priserna hade anlänt, författade Astrid Lindgren ett maskinskrivet brevkort där hon tackade för utmärkelsen, den fina kniven och plaketten med renarna.
”Jag hoppas att ni fortfarande dansar och ler!” avrundade Astrid Lindgren det signerade brevkort som är publicerat här intill.