En annorlunda dröm

Drömde att jag var på den Gyllne Freden i förrgår natt. Vid ett bord, där mittemot, satt en herre med en stor och yvig hatt. Hans kläder vittnade om en välfylld och exklusiv garderob. Mannen i fråga var den oförliknelige Evert Taube.
När jag så fått min mat och med en köttbit jag började tampas, inviterade han mig till sitt bord för att berätta om sitt Pampas. Han målade sin berättelse högljutt och med väl valda ord, så att alla and-ra gäster tittade nyfiket mot vårt bord.
Framåt småtimmarna tänkte jag "här kan jag inte längre stanna", det var då han ville att vi skulle sjunga om flickan från Havanna. "Hör upp gott folk, sjung ut, ni får inte sluta!" och innan jag visste ordet av så tog herr Taube fram sin luta.
"Om vi alla sjungerm vi glömmer tid och rum!". Och in på den Gyllne Freden kom även Fred Åkerström. Sedan på morgonkröken, när alla ord var sagda, släntrade Cornelius Vreeswijk in med den lilla fröken Agda.
"Herr Taube" sa Cornelius "ni är en mästare på eder luta, men jag tycker det räcker, så snälla, rara ni, sluta!" "Jag vill sjunga herr Vreejswijk, tills jag stupar i min säng. Sedan ska jag drömma om Rönnerdahl, när han dansar på Sjösala äng."
"Seså, mina herrar" sa Fred Åkerström, som lyssnat till allt vad som sas "nu tycker jag att vi skålar, Hovmästaren! Fyll upp våra glas. Låt oss nu förbrödras, här finns inte tid för svammel!" "Får jag också vara med?" undrade Povel Ramel.
"Javisst, baron Ramel, så vänligt att ni tar er tid. Kom hit och sätt sig, det finns plats vid vårt bord, här bredvid". Och medan vi alla samsades om en underbar anrättad gratäng,vaknade jag upp ur min dröm, hemma i mina sköna, varma säng.