"Något jag vill skicka med, både som fotbollstränare och till läsare, är att våga tro på sig själv. Det är hård träning, vilja och engagemang bakom, men det kanske är den som ror det i hamn som kommer att lyckas, och då måste man tro på sig själv", säger Emma Thall.
Manuset är antaget och avtalet är påskrivet. Och drömmen om att bli utgiven författare är därmed på väg att slå in. Södra hamn håller precis på att torka upp efter ett tidigare sommarregn när PT:s reporter möter Emma Thall efter promenadstråken.
Drömmarna har Emma Thall haft med sig sedan barndomen och tron på att lyckas verkar alltid ha funnits där. Allsvensk fotbollsspelare och publicerad författare. Meriter som talar för sig själv. Men det är hårt arbete som ligger bakom.
– Jag brukar säga att man måste tro på sig själv, för vem ska göra det om du inte gör det? Sen har jag alltid jobbat hårt för att nå mina mål, berättar Emma Thall.
– I skolan hade jag höga krav på mig och i fotbollen med.
Men skrivandet har, trots hårt arbete och all nedlagd tid, varit lite mer för hennes egen skull. Och lite mindre kravfyllt.
– Det är ett intresse där jag får gå in i en annan värld, skapa och vara kreativ. Det är en del i återhämtning när man har ett fullspäckat liv.
"Ibland har jag undrat hur jag har hunnit med, heltidsjobb, fotbollstränare och så har jag ju ett till barn som ska på träningar och så är det vardag och läxor. Det blir mycket", säger Emma Thall.
För ett fullspäckat liv kan man nog säga att Emma Thall har. Eller många bollar i luften. Hon arbetar heltid på Lernia, är tvåbarnsmamma, tränare för äldsta sonens fotbollslag, ett gäng 13–14-åringar, och snart alltså publicerad författare.
Skrivandet har fått utrymme i mellanrummen i vardagen. När sönerna sett en film har hon suttit där med datorn. När de har varit ute och fiskat har datorn fått följa med. Ibland har hon skrivit inne och med en kopp te, andra gånger med ett glas vin på glasverandan. Ibland med en godispåse och en filt. Ibland har idéer och uppslag skrivits ner i all hast i mobilen. Ibland har skrivkramp infunnit sig och hon har tvingat sig själv att "fulskriva" – bara skriva för att skriva, och sedan redigera.
– Men det är klart att jag har haft krav på mig även här, jag har alltid velat nå långt och högt och satsa. Jag går alltid in 100% i det jag gör, men jag har försökt säga till mig själv att se det som en rolig grej och så får man se vad det blir.
Emma Thall har en bakgrund som journalist, vilket inte har varit någon nackdel i författandet, men hon förtydligar att det är något helt annat att skriva en roman, då det är så många olika delar som man ska få ihop.
"Jag kände att jag var klar på fotbollsplan och fick ju min dos av fotboll som tränare. Men tänkte att nu skulle satsa på det här och prova. Jag tänkte "kommer det att gå?", det var ju bara en dröm, inget jag tog för givet", berättar Emma Thall om författarskapet.
I bakgrunden hörs ljudet av vatten som kluckar mot bryggan och Thall berättar att hon lämnade journalistjobbet när barnen var små. Senare, under pandemin och i samband med en tuff arbetssituation började hon sakna skrivandet, sakna att vara kreativ och att göra något för sig själv. Då hoppade hon på två författarkurser där hon fick utlopp för kreativitet, verktyg att ta skrivandet vidare samt författarvänner och kursledare som stöttade henne i skrivandet.
– Jag började då, jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva, vad det skulle handla om eller vilken genre, men utifrån kurserna så växte det fram. Det blev ett manus som har tagit många svängar, skrattar hon.
Tiden har varit en utmaning, men manuset har fått ta flera år på sig att växa fram.
– Och det är väl det som jag tror är utmaningen, tiden. Att man kanske ger upp efter vägen.
Emma Thall om att få sin bok utgiven: "Det känns stort, mäktigt och spännande. Alla kommer säkert inte att gilla den och det är jag beredd på. Men jag har gjort min grej och så får det vara så, jag är sjukt stolt över det jag gjort. Visst, jag har trott på mig själv, men kanske ändå inte att det skulle gå så här långt."
– Jag har burit med mig den här storyn under flera år och har plockat in delar från saker jag upplevt, sett och hört, berättar hon.
Boken, som inte har något färdigt utgivningsdatum ännu, är en spänningsroman där vardagsliv blandas med kärlek, intriger, konflikter, hemskheter och spänning. Olika händelser vävs ihop och blandas upp med såväl humoristiska inslag som känslomässigt djup.
– Det kanske folk inte tror om mig, men jag har ganska mycket djup i mig, berättar Thall.
Boken utspelar sig i Norrbotten och kommer att bjuda på igenkänning. Författaren hoppas på att få skicka med ett budskap till läsarna.
– Livet går inte i repris, man ska följa sitt hjärtas röst, säger hon.
Emma Thall önskar att hennes pappa, som gick bort för tio år sedan, fick vara med och se författardrömmen gå i uppfyllelse. "Hoppas att han ler på sin plats i himlen", säger hon.
Solen arbetar sig fram och Emma Thall beskriver en stor tacksamhet för att ha kunnat ro iland bokprojektet. Hon förklarar att viljan och målmedvetenheten har varit avgörande under resans gång. Att bli utgiven var inget hon tog för givet, det var som sagt, bara en dröm. Det väcker många känslor att vara här, med allt hårt jobb som ligger bakom.
– Det är stort. Jag är glad och tacksam att även min andra barndomsdröm kommer att gå i uppfyllelse. Och så hoppas jag att pappa ler där uppe i himlen också. Det är speciellt. Han fick vara med på fotbollsdrömmen, men inte på det här. Jag hoppas att han är stolt, där han är, säger Emma Thall.