PT har berättat om händelsen tidigare.
Det var i slutet av oktober 2020 som polisen fick ett larm om en kvinna som mådde psykiskt dåligt. Emma Svensson och en kollega åkte ut till bostaden och samtalade med den upprivna kvinnan i ungefär en timme.
I tingsrätten berättade poliserna att kvinnan greppade en kniv och gjorde utfall mot dem. Poliserna pepparsprejade henne, men det hjälpte inte. Emma Svensson lyfte sitt vapen och riktade pistolmynningen mot kvinnans bröst redo att trycka av.
– Det var en allvarlig situation och jag hade inget annat val än att sikta på bröstet. Jag har aldrig varit så nära att behöva använda mitt tjänstevapen, säger Emma Svensson.
Förstärkning anlände och kvinnan, som är i 40-årsåldern, omhändertogs. I tingsrätten dömdes hon för hot mot tjänsteman med påföljden rättspsykiatrisk vård och skadestånd till de två poliserna.
Kvinnan överklagade domen och yrkade genom sitt ombud att hovrätten skulle frikänna henne från åtalet och avslå polisernas skadestånd.
Hovrätten höll förhör, eftersom kvinnan inte hördes vid tingsrättsförhandlingarna.
Hon berättade att det var en stressad situation, men att det aldrig fanns någon avsikt att hota eller döda poliserna. Hon minns att hon greppade kniven, men inte att hon hotade någon.
Kvinnan berättade att hon bara ville få ut poliserna ur lägenheten eftersom hon inte ville åka med dem till psykiatrin.
Emma Svensson har tydliga minnesbilder av tumultet och hur hon stod med draget tjänstevapen och försökte få kvinnan att lägga ned kniven. Men i stället för att följa polisens uppmaning greppade hon ytterligare en kniv och gjorde utfall.
– Det hade ju kunnat gå väldigt illa för mig och det skulle ha påverkat min familj, nära och kära och mina kollegor. Det är klart att man tänkt de tankarna, säger hon.
Hovrätten ändrade tingsrättens domslut och dömde kvinnan för två fall av hot mot tjänsteman. Hovrätten anser att hon riktat hot om våld mot båda poliserna vilket inte framgick i tingsrättsdomen.
Emma Svensson har lagt händelsen bakom sig, men hon tycker det är skönt att det rättsliga efterspelet är över.
– Det var turbulent och jobbigt där och då, men jag har tagit mig vidare. Det är klart att man kan vara ärrad nästa gång, man vet ju inte hur man reagerar då, säger Svensson.
För poliserna är det vardag att möta människor med psykisk ohälsa och psykiska sjukdomar.
– Jag skulle säga att det är de farligaste jobben vi åker på. Man kan träffa människor som inte är vid sina sinnens fulla bruk. De kan ha vanföreställningar och inte förstå vem de pratar med. Sådant kan förändras under tiden man är där, säger Emma Svensson.
Poliserna fick genomgå debriefing efter händelsen.
– Det är det yttre befälet i länet som är i tjänst som blir ansvarig för debriefingen. Sedan briefar man varandra kollegor emellan. Vi får psykologhjälp också om man vill, men jag har inte sökt den hjälpen. Jag var nöjd med hjälpen jag fick av kollegorna och har bearbetat det på det sättet, säger Svensson.
Som polis är Emma Svensson van vid att lagföra dem som begått brott, men det är en speciell känsla när man själv är brottsoffer.
– Jag är en känslig människa generellt så att det är klart det berör mig. En fällande dom innebär ju förhoppningsvis att det inte händer igen, säger hon.