Lars Strannegård på Handelshögskolan i Stockholm. (Arkivbild)
Lars Strannegård är rektor på Handelshögskolan, en av Sveriges främsta elitskolor för studier i ekonomi och företagande. Han är också en stor förkämpe för klassisk bildning som arbetat hårt för att föra konst och kultur tillbaka till ekonomins och näringslivets räknerum. Trots att han själv när ett personligt intresse för humaniora är det inte någon blöthjärtad sentimentalitet som ligger bakom Lars Strannegårds syn på kulturens roll i samhället. Istället är det hårda kalkyler som får honom att se kulturen som nödvändig.
– Man bör tänka på kultur som infrastruktur. Kultur är en nödvändig samhällsinvestering. Ser man det inte så har man en för grund förståelse för vad som skapar tillväxt, säger han.
PT träffar Lars Strannegård i en bil på väg från Piteå till Luleå Airport. Han har precis hållit en föreläsning på Festspelen. Inför ett fullsatt Black Box och en entusiastisk publik har han pratat om hur Handelshögskolan under de senaste tio åren arbetat med att införa kultur som självklara inslag i skolans utbildningar och miljö. När PT:s reporter frågar hur han ser på den industriella omställningen i Norrbotten framhåller han kulturen som helt nödvändig även här.
– Kulturens roll är helt central. Människor vill vara i en miljö som är stimulerande, som får en att växa och se världen på nya sätt. I Norrbotten finns det enorma naturtillgångar för rekreation, men man måste också ha kultur i form av mötesplatser. Det kommer att bli kultur som gör att folk vill flytta hit.
Som kulturmänniska och vurmare för klassisk bildning ser Lars Strannegård två problematiska tendenser i svensk utbildning. Dels en ingenjörskultur som framhållit nischade specialistkunskaper som varande överlägsna det anglosaxiska fokuset på humanistiska och breda kunskaper. I andra änden ser han hur den snabba framväxten av generativ artificiell intelligens riskerar att underminera behovet av nämnda specialistkunskaper.
– Det här handlar om arbetsfördelning. Det blir ju exempelvis tydligt med den här utvecklingen ni har här i norr. Vad ska maskinerna göra och vad ska människorna göra? Hur attraherar man människor och gör att de tycker det är stimulerande att befinna sig på en plats, att vilja stanna och vilja bidra till att den platsen blir bättre?
Under föreläsningen i Black Box förordade Lars Strannegård att man bör se på kultur som samhällsnödvändig infrastruktur och satsa därefter.
Måndagens föreläsning avslutades med panelsamtal där Lars Strannegård medverkade tillsammans med kommunalrådet Kata Nilsson, Erika Mattsson på Sparbanken Nord samt Tomas Backeström, chef för hållbar tillväxt på Piteå kommun. Ulrika Lind agerade moderator.
Lars Strannegård är själv professor i ekonomi. 2014 tog han över som rektor för Handelshögskolan, rankad som en av världens bästa utbildningsinstitutioner inom ekonomi. Att åter lansera ett medvetet fokus på konst och kultur i en elitskola som baseras på kvantitativ forskning kan ses som radikalt, men Lars Strannegård framhåller att idén snarast är konservativ.
– Jag kommer inte med något nytt överhuvudtaget, det här är bara klassiska bildningstankar. Det är däremot baserat på en omvärldsanalys och på den tekniska utvecklingen. När det inte fanns någon konkurrens från AI eller den digitala världen gick det att utbilda på det sätt vi gjort, men nu förändras det.
I en tid där hundratals miljarder investeras i tunga industriprojekt i Norrbotten får många kulturarbetare och kulturkonsumenter istället för satsningar se hur de offentliga medlen för kultur krymper, med besparingar och neddragningar som följd. På frågan hur han tycker detta ska gå ihop är Lars Strannegård krass.
– Det går inte ihop och det löser man genom att sätta kulturen som samma nivå som vård, skola och omsorg. Om man underinvesterar i kultur så leder det exempelvis till fly in-fly out, vilket gör att skatteintäkterna minskar. Det är inte hållbart.
Handelshögskolan i Stockholm. (Arkivbild)
Piteå ligger just nu placerad mitt mellan enorma industriprojekt i Skellefteå, Luleå och Boden. Där grannstäderna länge varit större inom stora industrier har Piteå under många år framhållits som musik- och kulturstad. Lars Strannegård imponeras av konsertsalen och orgeln på Acusticum och tror att Piteå kan gynnas av att ha en tradition av kreativa näringar och ett kreativt baserat näringsliv.
– Jag har ingen närmare kunskap om Piteå, men Piteå kan ju med en sådan bakgrund bli en stad som många vill bo i. Det gäller att se sina styrkor och vad man kan bygga vidare på. Acusticum är en fantastisk satsning. Det är ju världsunikt. Det är klart att det går att utveckla och bygga en industri kring. Man kan bli en magnet i relation till omgivande städer.
Lars Strannegård.