My Blomqvist, Emilia Sundberg Mäki, Jonatan Lidström, Isak Dalberg och Miranda Åström Granholm går i åttan och nian på Christinaskolan och är några av de elever som påverkats av att skoldagarna numera är mobilfria.
– Det var blandade känslor när man hörde talas om det, men jag var mest positiv och tänkte att det i alla fall inte kunde bli så mycket sämre. Nu gör alla mer saker och sällskapsspelen är fem gånger mer använda nu, säger Jonatan Lidström.
De berättar att det var mycket snack om förändringen under hösten.
– Det fanns en del som inte såg något positivt. De hörs inte lika mycket nu, men de tycker fortfarande inte att det är bra, säger My Blomqvist.
Vissa elever uppger att de lämnat telefonen hemma, men har den i skåpet så att de kan kolla den under dagen.
– För mig har det varit en trygghet att ha mobilen, då kunde man enkelt kontakta en förälder om det var något. Jag vill till exempel ha kontakt med min mamma, så man vet vad som händer utanför. Nu är det lite som att man är inlåst, säger My Blomqvist.
Samtidigt konstaterar hon:
– De kommer ju inte att ändra sig, så det är bara att vänja sig. Det är ingen idé att tjafsa!
Emilia Sundberg Mäki tycker att det mest är smågrejer som påverkats.
– Från början sökte man hela tiden efter en klocka och det var lättare att hålla koll på schemat via mobilen. Nu när lärarna inte samlar in mobilerna varje lektion har vissa lektioner blivit tio, femton minuter längre. Det är ju sämre om man inte gillar ämnet.
My Blomqvist säger att hon blivit mycket mer fysisk på rasterna.
– Vi spelar basket varje rast. Förut var jag en av dem som var helt instirrad i skärmen och jag var ändå lite negativ till mobilfria skoldagar. En sak som är dålig är att man inte kan swisha i kafeterian.
Isak Dalberg gillar att man pratar mer med varandra i skolan.
– Men man märker att wifi:t blivit sämre, det ligger nere mer och datorerna går segare. Annars är det gode chill.
De fem eleverna är överens om att mobilfria skoldagar skulle vara helt okej – om bara utlämningen av mobilerna i slutet av dagen fungerade bättre.
– Skolan borde se till att det funkar. Det blir ofta ett stressmoment, det tjorvar en del och missar jag bussen vissa tider får jag vänta en timma på nästa, säger My Blomqvist.