Det var i förra veckan som eleven kom hem och berättade att han blivit strypt på skolan. En annan elev hade kommit fram mot pojken och velat ge en kram men istället greppat runt pojkens hals och klämt till. Händelsen hade ägt rum på skolan men någon vuxen hade inte funnits i närheten.
Efter incidenten letade pojken upp en lärare och berättade vad som hänt. Han hade röda märken på halsen och var förtvivlad.
– När min son kom hem var han jätteledsen och hade dödsångest. Han trodde han skulle dö eftersom han blivit strypt, säger mamman som på kvällen skrev ett mejl till skolans rektor.
"Han ska inte behöva känna sig rädd för att gå till skolan och han ska absolut inte behöva stå ut med våld eller riskera att bli skadad eller ännu värre.. jag känner mig inte trygg med att skicka mina barn till skolan... Det får inte hända sådana här saker."
– Jag tänker att om någon tagit stryptag på mig på jobbet så skulle jag må skit och inte vilja åka dit. Det skulle aldrig accepteras, säger hon och lägger till att hon inte kan förstå att ingen hörde av sig efter att det hänt.
– Det hade räckt med ett samtal, jag hade åkt och hämtat direkt. Efteråt fick jag en bortförklaring att de hade dåligt med tid.
Hon riktar också skarp kritik mot verksamheten som hon anser saknar resurser.
– Mitt barn har skadats tidigare och jag vet att andra barn också blivit utsatta.
Dagen efter händelsen fick hon ett mejlsvar av rektorn.
"På skolan jobbar vi med alla barn om hur man är en bra kompis, vad man får och inte får göra mot varandra om man ex blir arg eller ledsen. Ute på raster är vi många vuxna som finns bland barnen, men trots detta hinner vi inte se och parera allt som händer. När vi får kännedom eller upptäcker att det sker ex en sådan händelse som du beskriver, så hanterar vi det och jobbar vidare för att trygga alla elever."
En annan förälder berättar att hans dotter blivit utsatt för en liknande händelse på samma skola. Han upplever också att det saknas tillräckliga resurser och att det trots upprepade incidenter inte vidtas några åtgärder.
– Jag skulle säga att personalen som är där gör vad de kan men att de inte räcker till. De är för få. Ledningen på skolan snackar en massa men det görs aldrig något.