Det är i slutet av juni 1989. Av Strömbackaskolans huvudbyggnad, Oden, återstår ett brandhärjat skal. Börje Rydenfalk, till vardags platschef på Ocab i Sundsvall, har åkt upp till Piteå för att hjälpa Lulekollegerna med ett av de största saneringsuppdragen i svensk historia.
– Vi skickade upp personal från Sundsvall första veckan och redan helgen därpå så åkte jag upp, minns Börje Rydenfalk, som kom att bli arbetsledare och Ocabs ansvarige på plats i Piteå.
Totalt kaos
Branden hade spridit sig från taket och förstört hela den översta våningen och lämnat källar- och bottenvåningen med omfattande rök- och vattenskador. Drygt ett dygn efter den första branden exploderade varma rökgaser och en ny, våldsam brand förstörde gymnastiksalen på källar- och bottenvåningen.
– Det var ju totalt kaos. Uppe på översta våningsplan var stålbalkar i taket som skruvade av hettan. Hela skolan var ju skadad, berättar Börje Rydenfalk.
Ett 50-tal personer från Ocab arbetade med saneringen. Till sin hjälp hade de skolungdomar, som hjälpte till att rengöra möbler och böcker som räddats undan lågorna.
Hur mycket av rök och sådant hade hunnit in i ventilationen?
– Hela skolan var ju nedsmittad av branden, så att det är klart att även ventilationen var drabbad, säger Börje Rydenfalk.
Dålig ventilation
Försäkringsbolaget, Trygg Hansa, var redan från början inne på att Strömbackaskolan skulle byggas upp igen utifrån brandresterna. Så blev det också, då de flesta kommunpolitiker ansåg att det skulle bli för dyrt att skjuta till pengar för en helt ny skola. Skolpersonal och elever protesterade. Lars Isaksson, dåvarande skyddsombud för Lärarnas Riksförbund, beskrev arbetsmiljön i huset som "mycket tung och i vissa avseenden hälsovådlig”. Vid sidan av mögel i tak och ytterväggar, lyfte han upp den dåliga ventilationen som ett av de stora problemen.
– Jag har för mig att det var invändigt isolerade kanaler mycket av det här. Vi plockade bort isoleringen och handtorkade där det inte gick att tvätta med högtryckstvätt, säger Börje Rydenfalk.
Kröp i kanalerna
De stora lufttrummorna närmast aggregaten sanerades, liksom kanaler som var ingjutna i väggarna och ansågs omöjliga att byta ut.
– Kanaler som gick genom valv och var ingjutna i valven blev kvar. På vissa ställen var det ganska många meter, på något ställe var det en liten längre bit, säkert 10–15 meter eller kanske ännu längre, minns Börje Rydenfalk.
Han kan inte säga exakt hur stor del av ventilationskanalerna i Odenhuset som återanvändes.
– Men ganska många dagars arbete hade vi med att krypa därinne. Det var på flera våningsplan. En av dem vi hade anställt hade nästan cellskräck, men han var och kröp i de där kanalerna. Han kämpade på, säger Börje Rydenfalk, som uppger att det var en underentreprenör som skötte saneringen av själva ventilationsaggregaten.
Den gamla isoleringen ersattes så småningom med ny, i intags- och frånluftsskanalerna samt i trummorna närmast ventilationsaggregaten.
Rengjorde aggregaten
På fastighetskontoret och i kommunens centralarkiv saknas handlingar som kan ge exakt svar på hur mycket av ventilationen som behölls efter branden. Enligt Piteå kommuns fastighetschef Jan Ställ beror det på att saneringsarbetena upphandlades och sköttes av Trygg Hansa. Johan Eriksson, kommunikationschef på Trygg Hansa, meddelar att handlingarna förvarats i Vilhelmina i tio år och sedan destruerats.
Enligt Jan Ställ återanvändes samtliga tio ventilationsaggregat i Odenhuset.
– De roterande värmeväxlarna och filtren byttes, sedan sanerades aggregaten säger Jan Ställ.
Hur rengjordes de?
– Eftersom saneringsarbetena upphandlades och sköttes av Trygg Hansa kan jag inte svara på det, säger Jan Ställ, som tillträdde som fastighetschef 1989.
Han kan inte heller säga hur påverkade aggregaten var av branden.
– Det var en stor brand och de sanerades, så det är klart att de måste ha påverkats, säger han.
Svårt få rent
Enligt Jan Ställ sanerades och behölls intags- och frånluftskanalerna till ventilationsaggregaten samt kanaler i apparatrummen i källaren. Alla övriga ventilationskanaler i huset byttes ut.
Vi har pratat med en källa som var med vid saneringsarbetena. Han sa att det fanns ventilationskanaler, på alla våningsplan, som behölls.
– Det är inte de uppgifter jag har fått. Enligt de uppgifter jag har fått sanerades och behölls intags- och frånluftskanalerna, kanalerna i apparatrummen, plus några ingjutna delar som går genom betongväggarna i anslutning till apparatrummen, säger Jan Ställ.
Ser du något problem med att ventilationsdelar återanvändes?
– Utifrån aggregatens och anslutande kanalers skick bedömdes att sanering var möjlig. Det var nog gängse praxis då. Med den erfarenhet branschen har i dag hade nog branden på Strömbacka medfört en mer omfattande rivning av angripna byggnadsdelar, säger Jan Ställ.
Vad kan det ha haft för betydelse för människors hälsa?
– Det kan inte jag svara på. Jag har inte den kompetensen, säger Jan Ställ.
Petri Tuomela, förbundsdirektör på Sveriges ventilationsrengörares riksförbund, blir både förvånad och oroad över uppgifterna om ventilationsaggregaten. Att sanera ventilation efter en brand som i Odenhuset är, enligt honom, väldigt svårt.
– Det finns ingen garanti för att man får det rent, även om man använder alkaliska tvättmedel, handtorkar, högtryckstvätt och ånga, eller vad man nu skulle kunna tänka sig att kombinera för att få bort det här. Det är allt ifrån väldigt svårt till nästintill omöjligt, säger Petri Tuomela.
Extremt tryck
Han tvekar inte om att aggregaten påverkats av branden, trots att det inte brunnit i själva fläktrummen.
– De påverkas i alla fall. Vid en brand blir det ett sådant extremt kraftigt övertryck. Det pressar ut brandgaser i både till- och frånluftssystem, säger Petri Tuomela.
Vid tiden för Strömbackabranden låg det här med ventilationsrengöring fortfarande i sin linda, berättar han.
– Det var egentligen först i slutet av 80-talet som man överhuvudtaget började rengöra ventilation mer systematiskt. Det gjordes alltså inte innan, säger Petri Tuomela.
Cancerogena ämnen
I dag ser han det som gravt olämpligt att återanvända framför allt tilluftssystem som har påverkats av brand.
– Risken är stor för en fortsatt sanitär olägenhet. Skulle det dessutom vara så att man får med brandrester och annat, så kan det i värsta fall finnas cancerogena ämnen som man sprider i byggnaden. Det finns betydande hälsorisker med att behålla systemkomponenter från ventilation som har blivit så pass utsatt för brand, säger Petri Tuomela och nämner bland annat polycykliska aromatiska kolväten, PAH, som bildas vid förbränning av organiskt material och anses vara cancerframkallande.
Föreslog ny ventilation
Hösten 2008 hittades mögel, bland annat av typen Stachybotrys, i Odenhusets väggar. I de värst utsatta delarna av huset hade också anmärkningsvärt många ur personalen drabbats av cancer. Dessutom rapporterade både elever och skolpersonal om stora problem med astma och allergier i lokalerna. Allteftersom hittades mer och mer mögel och branddrabbat material som byggts in i väggarna. Det visade sig att huset behövde en omfattande sanering. Hifab fick uppdraget att göra en miljöinventering, med förslag på åtgärder. Där ingick bland annat ett nytt ventilationssystem.
Kvar sedan 1990
Mellan år 2007 och 2013 har alla ventilationsaggregat i Odenhuset bytts ut. Donen, som fördelar luften i klassrummen, har också bytts. Alltsammans till en kostnad av totalt 20,4 miljoner kronor.
– Nu har vi en modern ventilationsanläggning med närvarogivare, koldioxidgivare och temperaturgivare för att få en bra inomhusmiljö. Dessutom städas det oftare i dag än det gjordes förut, det var också ett av åtgärdsförslagen i rapporten, säger Jan Ställ.
Kanalerna som sattes in efter branden 1989, sitter däremot kvar. Enligt Jan Ställ var det aldrig aktuellt att byta dem.
– De byttes ju 1990, efter branden.
Gamla delar kvar
Delar av ventilationskanalerna är kvar sedan före branden. Enligt Jan Ställ rör det sig om några löpmeter totalt. Exakt hur många vet han inte.
– Men det är inga stora mängder. Det är vid genomföringar, genom väggar i källaren, säger Jan Ställ.
Enligt Ställ handlar det om kanaler som varit extra svåra att komma åt att byta. De kanaler som inte har bytts, har sanerats med en särskild viska. All invändig isolering har rensats bort.
Bra miljö
Även intags- och frånluftskanalerna i betong är kvar sedan före branden. De har sanerats och isoleringen har bytts ut.
Enligt Jan Ställ har inga prover tagits för att friskförklara huset.
– Prover togs före vi började med de miljöförbättrande åtgärderna, för att ta reda på vilket material som var påverkat. Generellt sett har vi bytt ut allt påverkat material. Men efter att vi bytt ut och satt in nytt material så har vi inte tagit några nya prover. Det finns ingen orsak för oss att misstänka att det är något sjukt i huset. Alla signaler vi får från verksamheten visar på att man tycker att inomhusmiljön är bra, det är ju det som är det viktigaste, säger han.