Eldfängt i Öjebyns kyrkstad

BRANDKATASTROFER. Det har brunnit åtskilliga gånger i Öjebyn, alltifrån den förhärjande stadsbranden år 1666 och ryssarnas härjningar 1721. Kyrkstadsbebyggelsen har genom åren varit utsatt för påfrestande angrepp, där stugornas antal starkt decimerats. Det påstås att minst sju bränder drabbat kyrkstaden.

Piteå2006-09-27 00:00
Pitholmsbönderna drabbades vid den brand som inträffade i mars 1885, vilken förmodligen härjade efter Pitholmsgatan. Loge, stall, härbre, fähus och bagarstuga ägd av J. Lindström förstördes. Mangårdsbyggnaden fattade eld flera gånger.

Kyrkstugor ägda av Pitholmsbönderna O.F. Sundström, Nils Larsson, Pehr och Erik Sandlund, Karl Pettersson, Olof Nyström och Olof Johansson totalförstördes. Flera gårdar skadades. Johan Westerlunds i Granträskmark stuga måste rivas liksom ett flertal stallar för att bereda utrymme för att hindra eldens framfart. Brandkåren i Piteå larmades till Öjebybranden per telefon. Det första telefonlarmet i Piteå.

En ny storbrand inträffade den 3 juli samma år i Öjebyn, dock inte i kyrkstaden.

Helt kvarter i lågor

Den 20 augusti 1893 brann det på nytt i kyrkstaden i Öjebyn. I tidningen Norrbottens-Posten berättas om väldiga eldsflammor och ett brakande dån från en massa antända sticktak, mitt i hopen av hundratals större och mindre kyrkstugor.

Inom en halv timme stod ett helt kvarter i lågor. Inom tre timmar hade åtta kyrkstugor, därav två tvåvåningshus, vidare 3 à 4 stallar och ett par vedbodar brunnit ner till grunden.

Att begränsa elden inom området syntes, vid första brandsprutans ankomst, vara nästan omöjlig. De trånga gränder som begränsade kvarteret, de torra trähusen som från alla sidor tätt intill omgav detsamma, tycktes vilja trotsa även de djärvaste förhoppningar om eldens begränsning.

Med en utmärkt plan utfördes släckningsarbetet under A.N. Clausens ledning. Den först anlända sprutan mötte eldens framfart mot större byggnader och kyrkan. Spruta nummer två, med doktor Holliertz och några man, gjorde också ett gott arbete. Denna spruta hann även komma nummer tre till hjälp. Brandsegel sattes upp mot ett brinnande tvåvåningshus och som flitigt vattnades. En langningskedja arbetade också och överöste det hotade huset. Allt verkade hopplöst då i sista stund hjälp anlände från Piteå, vars brandchef, hamnkapten Anders Magnus Dynesius, började arbetet från taket av det angränsande huset bara en bit från från de väldiga eldsflammorna och måste, för att uthärda då och då, spola sig med vatten.

Vatten östes ur brunn

År 1906 utbröt i april månad eld i en stuga i den östliga delen av kyrkstaden då bland annat sju kyrkstugor, därav tre i två våningar med 6-8 rum vardera liksom ett 10-tal stallar brann ned. Man ansåg att branden uppstått genom gnistor från ett i närheten beläget bageri. En del barn som deltog i konfirmationsläsning hade sina bostäder i de brunna kyrkstugorna och fick åtskilliga tillhörigheter förstörda.

I släckningen deltog, förutom manskap från platsen, brandkårerna från Storfors, Piteå stad och Furunäsets sjukhus.

Den 5 oktober 1913 slog den röde hanen till igen, i en kyrkstuga öster om kyrkan mitt för östra kyrkogårdsporten. Genom klämtning från klockstapeln kallades man ur huse. Folk från hela bygden slöt upp, ända från Norrfjärden, för att delta i släckningsarbetet. Inga pumpar fanns till en början att tillgå varför vattens östes upp ämbarvis ur brunnarna. Efter en timme stod så gott som hela det avbrunna området, mellan vägen ned till tingshuset och före detta Hugo Bergströms gård i ljusan låga. Förutom att ett 30-tal kyrkstugor jämnades med marken brann även ett flertal gårdar ned samt några uthus. Bromans fotoatelje revs och därigenom lyckades man stoppa eldens spridning åt norr. Åt söder hejdades den av uppsatta brandsegel. Åtta brandsprutor användes sedan i brandbekämpningen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om