I november förra året lade regeringen fram en kemikalieproposition. En del av målet är att minska kemikalieriskerna för barn där de regelverk som finns ska stärkas, kretsloppen ska avgiftas och läkemedelsubstanser i miljön ska minskas. Här vill Ek gå längre än de miljömål EU satt upp och därför kommer hon att ta strid med EU- kommissionen vad gäller Sveriges rätt att gå längre i kampen mot farliga kemikalier.
– Det är svårt för Sverige att gå före, men vi måste själva kunna införa förbud, och den fighten tänker jag ta med kommissionen, sade Ek till PT i samband med att hon besökte Ostronets förskola vid Långskatan.
Giftfri vardag
Hon ville se hur förskolan arbetar för att nå en giftfri miljö, och presentera hur regeringen satsar på det den kallar för en ”giftfri vardag”.
Förskollärarna vid Ostronet vet inte om golvmattan på dagiset innehåller gifter, och förskolechefen Karin Lidman förutsätter att Piteå kommuns upphandling av allt från leksaker till byggmaterial följer intentionen om att det hela ska vara fritt från dåliga kemikalier.
Men riktigt säker på att barn leker i en helt giftfri miljö kan man inte vara, sades det igår.
Lena Ek är tydlig med att barns miljöer ska vara giftfria.
Långvarig exponering
– Det finns risk för att barn utsätts för långvarig och farlig exponering där det är viktigt att kommunerna använder sig av försiktighetsprincipen. Vi måste hela tiden arbeta för att hormonstörande kemikalier tas bort och här har kemikalieinspektionen fått i uppdrag att titta på vilka grupper av kemikalier som kan vara skadliga. Det finns mer av den här sorten än vad man tror. En felaktig matta kan exempelvis fälla ut partiklar på golvet och det är inte så nyttigt för de barn som kryper på det golvet, sade Ek.
Hon pekade på att regeringen kan skapa riktlinjer för hur miljömålen ska uppfyllas.
– Men ”verkstan” finns ute i kommunerna. Det är de som gör upphandlingarna och de måste vara observanta, sade Ek.
Frågan är om kunskapen om farliga kemikalier finns i exempelvis Piteå kommun? Ek pekade på att det finns stöd att hämta.
– Man kan alltid fråga kemikalieinspektionen, miljöstyrningsrådet, eller naturvårdsverket, sade Ek innan hon skyndade vidare till Luleå för att besöka ytterligare en förskola och Luleå tekniska universitet.