Lena Einhorn började sin föreläsning med att visa en kort filmsnutt från Berlin år 1900, en blomstrande stad i ett blomstrande land.
När hon sedan varvar högläsning från den rosade boken Geniet från Breslau, med berättande däremellan, kommer helt andra sidor av Tyskland fram.
– Allt nytt händer i Tyskland på den här tiden, ändå är det så konservativt, säger hon.
Den fiktionaliserade dokumentärromanen handlar om forskarparet Fritz Haber och Clara Immerwahr, tyska kemister runt förra sekelskiftet. Clara fick kämpa hårt för sin karriär i en tid när kvinnor inte tilläts studera på högre nivå.
– Bägge kom från övre medelklassen men tillhörde den judiska minoriteten. Det fanns tydliga gränser för vad judar kunde göra redan innan första världskriget.
Åhörarna får genom Lena Einhorns berättelse följa Clara Immerwahrs kamp för sina omöjliga drömmar om att studera vetenskap.
– Hon bestämde sig tidigt för att inte gifta sig. För om hon gjorde det skulle hennes omöjliga drömmar bli helt krossade.
Under berättelsens gång nobbar hon Fritz Habers frierier, just för att så småningom kunna uppfylla sina drömmar.
Hon hade dock stöd hemifrån och hade betydligt mindre komplicerade familjerelationer än honom.
Medan Clara Immerwahr blev kvar i Breslau, blev Fritz Haber desto mer berest. Han bröts dock ner av olika motgångar som många gånger hade med hans judiska ursprung eller dåliga relation med sin pappa att göra.
– Till slut lämnar han hemmet i vredesmod efter ett stort gräl med pappan. Han ville hellre leva på gatan än att pappan skulle försörja honom.
Han bestämde sig för att konvertera från judendomen – kanske för att reta pappan, kanske för att bli helt tysk.
– Mycket långsamt och med stor möda klättrade Fritz Haber sedan i karriären.
Clara Immerwahr, däremot, var kvar i Breslau där hon på nåder fick litteratur av sin far, som var rektor. Hon blev så småningom sedan en av fem antagna till universitetet i Breslau och är den första tyska kvinnan som doktorerat i kemi.
Just när Clara Immerwahr var i ett vägskäl, osäker på hur hon skulle gå vidare, kom ett vykort från Fritz Haber som resulterade i att de träffades igen.
– Det hade gått tio år. Han satte in stöten när de sågs över en frukost. Hon nobbade frieriet igen. Men hon fick ångest och knackade morgonen därpå på hans dörr för att berätta att hon ångrat sig.
Så slutar Lena Enhorns spännande högläsning halvvägs in i boken och nyfikenheten på hur det sedan gick får åhörarna fundera på – eller köpa boken.