Egnahem med en förnimmelse av fjällkoja

Niclas Alm för ett kringresande liv. Han jobbar som vägarbetare på sommaren och åker runt med festivaltält på olika arrangemang. Dessutom gör hans stora intresse för tama renar att han bland annat tillbringar drygt en månad på Lisebergs julmarknad varje år.
Inför vintern 2004 hade han inget boende och när en kompis pappa skulle sälja sitt hus på Backen i Piteå, ett stenkast från huset där han är uppvuxen, slog han till.
- Jag tänkte renovera lite, bo här över vintern och sedan sälja. Men när jag tog upp en tröskel upptäckte jag att det rann ut 20 liter vatten i timmen från det inkommande vattnet, säger Niclas.
Hela sulan var blöt och det blev att riva upp alla golv i enplansvillan, som då var 96 kvadrat.
På en träskärbräda vilar det lättrökta, torkade renköttet. Gasolspisen kokar upp vattnet till kokkaffet. Tillsammans skapar dofterna ett mellanting av ute och inne.
Bruksföremål, killingskinn, renhorn och gamla skidor - allt i naturnära toner- är givna inslag hemma hos Niclas.
- Jag sover som bäst i en skogs- eller fjällkoja, där vilar man verkligen. Det är den känslan jag har velat ta in i mitt hus. Att jag skulle ha gasolspis var självklart, och att sätta in kaminen är bland det bästa jag har gjort. Jag kommer alltid att ha vedeldat var jag än bor.
Bröt nacken
I maj året efter husköpet började insidan vara klar. Då hade Niclas gjort badrummet dubbelt så stort, med en böjd betongglasvägg in till bastun. Öppningarna mellan köket, matplatsen och vardagsrumsdelen var förstorade och alla fönster bytta.
Niclas flyttade in och skulle just börja med utsidan, men under sensommaren kom nästa bakslag.
I en enduro-olycka bröt han nacken.
- I efterhand förstår jag att jag hade tur som klarade mig, men olyckan ändrade mycket och det tog ett år att komma tillbaka någorlunda. Jag har fått fantastisk hjälp av vänner och syskon, både med renovering och efter olyckan. Det har varit ovärderligt.
Syr i skinn
Efter ett långt uppehåll har nu husets utsida färdigställts. En brunsvart lasyr täcker fasaden.
- Jag ville få fram träkänslan och med lasyren syns ådringen igenom, dessutom värms huset upp av solen. Jag har också höjt upp tomten, byggt nytt garage och två förråd.
Tidigare stod ett gammalt garage med jordgolv nära huset. Det är nu rivet till förmån för en ny del, som är hopbygd med ursprungshuset. På 58 nya kvadratmeter ryms en stor hall, sovrum, förråd och ett rejält arbetsrum. I perioder slöjdar nämligen Niclas en hel del.
På en speciell symaskin syr och lagar han bruksföremål, som grimmor, till sina renar.
Intresset för form och hantverk går igen i inredningen. Gamla, handsnickrade möbler, skidor från 1800-talet och egenskapade knivar är föremål som skapar historia i huset.
- När man renoverar är man alltid styrd av planlösning och bärighet. När jag byggde hallen kunde jag bestämma allt själv, utan att följa förutbestämda regler. Det var riktigt roligt och även om jag trivs här skulle jag gärna bygga ett nytt hus utanför stan, kanske vid vattnet.
Men än så länge är villan på Backen den fasta punkten i tillvaron.
- Jag har alltid en väska packad, så har det varit i 15 år, men visst är det något speciellt att komma hem till sitt eget.

Egnahem med en förnimmelse av fjällkoja

Hans arbete gör att Niclas Alm tillbringar en hel del tid på resande fot. Utgångspunkten för resorna är en brunsvart enplansvilla på Backen. En vattenskada och en bruten nacke har försenat renoveringen, men nu har sameslöjd, bruksföremål och uteliv fått en naturlig plats i inredningen.