2002 var de 47 stycken. Två år senare 125. Och i fjol fastnade 249 drogpåverkade förare i poliskontroller.
- Utvecklingen är illavarslande, konstaterar Gunder Ericsson.
Ericsson noterar att polisen står väl rustad med mätinstrument - alkomätare - i kampen mot det traditionella rattfylleriet.
- Där ger även lagen utrymme för slumpvisa kontroller av alla förare, oavsett misstanke.
När det gäller drograttfylleri är kontroller inte lika självskrivna.
- Det måste finnas en skälig misstanke innan ett test får utföras, förklarar Gunder Ericsson.
Urinprov
Polisens alkomätare reagerar inte på droger.- En eventuell drogmisstänkt förare måste istället tas med in till stationen för urinprov, som antingen friar eller fäller. Är föraren påverkad ger urinproven ändå inga exakta svar om typ av drog eller mängden.
För bevisning krävs blodprov.
- Blodprovet skickas till Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) i Linköping för analys. Det tar några dagar och under tiden släpps som regel föraren.
Dagens trafikpoliser är väl skolade i konsten att bedöma bilförares fysiska status.
- Det är formodligen en orsak till att fler drograttfyllerister omhändertas.
- Men förhoppningen är att vi snart får mera förfinade sållningsverktyg ute på fältet som även registrerar droger, och en ändrad lagstiftning som ger utrymme för mera slumpvisa kontroller av alla förare, säger Gunder Ericsson.