Kurt Haugen ger inte upp i första taget. Det här är heller inte första gången han bygger en båt. Från 1973 ägnade han åtta år åt sitt första båtbygge. Båten, döpt till Mermaid, sjösattes 1981 och med den tillryggalade familjen Haugen många sjömil. En service 2002 ledde dock till tragedi när en krossad lampa satte eld på hela båten.
– Den blev helt förstörd. Det var bara skrovet kvar, säger Kurt Haugen.
Som substitut skaffade han en carver med dubbla motorer men tyckte inte att den var lika bra som den båt han själv byggt. 2008 återvände han därför till sin uppbrunna sjöjunfru. Det skadade skrovet blev utgångspunkten för det bygge han ägnat sig åt sedan dess.
– Jag började med att plasta alla hål i skrovet. Sedan har jag spacklat och slipat, spacklat och slipat. Men jag har jobbat som målare hela livet. Jag är van att spackla och slipa, säger han.
– När överdelen var klar började jag med inredningen. Den är inspirerad av den gamla båten, men med en öppen planlösning från carvern jag hade. Man tar det steg för steg, men jag har gjort allt själv.
Kurt Haugen började jobba som målare tillsammans med sin pappa när han var 14 år. Den 1 april 1959 tog han ett tillfälligt jobb i Piteå. Sedan blev han kvar. Båtintresset fick han med sig från barndomens Norge där han monterade segel på familjens roddbåt. Nu fyller han snart 85 år och visar stolt upp den båt han ägnat tretton år att bygga.
Mermaid II är en halvplanande kabinbåt, drygt 10 meter lång. En turboladdad intercooler på 185 hästar bjuder upp till en marschfart på cirka 17 knop och en maxfart på 24. Förra veckan sjösattes hon och hela familjen fanns med på jungfruresan.
– Vi åkte först till Svinöra och sedan till Moses. Den går bra i vattnet. Den har fina sjöegenskaper, säger Kurt Haugen.
Vägen till Moses har varit lång. Under tiden han byggt båten har Kurt Haugen bytt två höfter, behandlats för hjärtproblem, överlevt cancer och bytt knä. Projektet har stått still i perioder men Kurt Haugen har aldrig misströstat.
– Det är intresse. Och inte bara det. Man måste vara envis. Som en god vän till mig brukar säga: "Det finns de som är envisa. Sen finns de som är jävligt envisa. Och så finns Kurt Haugen".
Sonen Urban instämmer.
– Pappa ger aldrig upp. Han kämpar in i det sista.
– Men nu är det nog. Jag känner mig färdig som båtbyggare, säger Kurt Haugen.