Runt handleden hänger fina Rosa-bandet smycken.
– Ja, det är självklart, säger Marlén Wilhelmsson Edin, 60 år från Piteå, när PT ringer för att ställa frågan – om hon skulle vilja vara med i ett reportage och berätta.
Vi ses över en kopp kaffe och muffins, Marlén har klätt sig i rosa skinnjacka och runt handleden hänger flera rosa bandet smycken.
– Det är jättebra att bröstcancer uppmärksammas. I dag är det nio år sedan jag drabbades, när det gått tio år så pratar man om en "kritisk punkt" när cancern kan komma tillbaka. Ibland så tänker jag på det.
Vi backar bandet tillbaka till år 2013. Då jobbade Marlén, som ursprungligen är från Pajala, som journalist på Haparandabladet och veckopendlade mellan jobbet i Haparanda och hemmet i Piteå. Hon hade nyligen blivit farmor och livet rullade på.
Men under en målarhelg i stugan i Korsträsk kände hon plötsligt något konstigt, hårt och avlångt vid bröstet på höger sida.
– En kompis till mig som hade en anhörig som gått bort i cancer sa direkt att 'du måste gå och kolla dig', lova mig det'. Jag tänkte att det säkert bara hade att göra med att jag hade målat och ansträngt mig. Jag hade nog nonchalera det om jag inte lovat henne, säger Marlén.
Hon bokade in ett besök på hälsocentralen, sedan blev det akut remiss till Sunderby Sjukhus – mammografi och biopsi.
– När bröstet trycktes ihop så kom det ut en orangegul vätska och det fanns totalt tre knölar. Men jag var egentligen mest orolig för biopsin, jag är så rädd för nålar.
Maken Urban Edin var ett stort stöd för Marlén. "Han fanns där hela vägen, jag tror inte att han visade hur dåligt han mådde med risk för att dra ner mig".
Två veckor senare, vid ett läkarbesök i Sunderbyn gav en läkare besked.
– Jag minns inte om det var en man eller kvinna, men personen sa direkt att "Det är cancer", det var inga krusiduller och det kändes skönt. Men sedan bröt jag ihop, då kom bara mörkar tankar och jag planerade min egen begravning.
Under två veckors tid bearbetade hon beskedet och ville inte prata med någon men sedan kom en vändning och det kändes viktigt att få prata.
– Jag har alltid varit öppen med att jag haft bröstcancer, men jag tror också det är sådan jag är som person.
Varje år får omkring 7 600 kvinnor i Sverige besked om att de drabbats av bröstcancer. Det är den vanligaste cancerformen bland kvinnor.
Vid en operation skars tumörerna bort, den största cirka två centimeter, de två andra en halv centimeter vardera. Cancern hade även spridit sig till lymfkörtlarna, av de 22 som plockades bort innehöll 7–8 cancerceller.
– Jag frågade aldrig efter någon prognos. Men man brukar säga att cancern har en fyragradig skala och jag låg på tre i och med att det hade gått ut i lymfan. Cancern var hormonell, men inte aggressiv.
Sedan följde sex behandlingar med cytostatika. Kroppen värkte och Marlén tappade håret, men mådde inte illa.
Av kortisonet blev hon speedad, gick upp mitt i natten och städade kyl och frys. Då det fanns risk att tappa naglar fick hon bära särskilda kylhandskar. Hon var infektionskänslig och vid ett tillfälle drog hon på sig en bacill och fick ligga isolerad på Sunderby sjukhus.
För nio år sedan drabbades Marlén Wilhelmsson Edin av bröstcancer. "Jag fick höra att jag var så positiv hela tiden, men kanske är det därför som det gått så bra".
– Jag tog det dag för dag, försökte ta vara på de dagarna när jag mådde bättre, säger Marlén som efter behandlingen fick åka till Umeå universitetssjukhus för sex veckors strålning.
Sedan väntade årliga läkarkontroller, men sedan några år tillbaka anses hon färdigbehandlad.
– Först kände jag mig som 'Bambi på hal is', att nu är det inte är någon som har kontrollen, så jag måste ha det själv. Men min läkare sa väldigt tydligt att du. 'Du ska inte tänka på cancern, du ska leva livet'.