Ebba tror att en viktig grundpelare i tryggheten är att känna sig sedd. Det är något hon upplevt på sin arbetsplats.
Ebba Wikbladh har varit praktikant på Café på bit sedan i våras. Hon har gått från att jobba sex timmar i veckan till en halvtid.
– Om jag inte känt mig trygg, sedd och hörd och inte känt mig bekräftad så hade jag förmodligen inte klarat av det, säger hon.
"Något som kommit ur det här som jag känt har varit positivt är att vi kommit varandra väldigt nära. Vi har varit varandras stöttepelare", säger Ebba och syftar på kollegorna Joakim Lundgren och Ida Tallhed.
Ebba berättar att hon har diagnosen adhd vilket gör att hon har ett stort behov av rutiner och struktur – något hon funnit på sin arbetsplats. Men i början av november började det brinna i byggnaden där Café på bit har sin lokal.
– Jag var på middag med min sambo hos en kompis. Jocke skrev till mig att det brann i Jowahuset och jag svarade ”Vad fan säger du?”. Jag brukar alltid skämta när jag går hem ... ”Ring mig bara om det brinner”. Det har jag alltid sagt, säger Ebba och fortsätter:
– Jag trodde att det var ett skämt så jag ringde upp. Tusen frågor utan svar. Jag tog mitt pick och pack och gick hem från middagen. Jag var tvungen att samla mina tankar. Där och då kände jag bara att om jag tappar det här så vet jag helt ärligt inte vad jag gör … Det kändes redan då som att mattan rycktes undan.
Branden vände upp och ner på tillvaron för många. (Arkivbild)
Det blev inte mycket sömn för Ebba den natten. Hon beskriver att frågorna var många. Hade någon skadats eller dött i branden?
– Det är en skrämmande tanke. Tryggheten började vackla. Om man har en tendens att känna sig otrygg i livet och har hittat en grej att stå stadigt på ... och så är det någon som bara sparkar bort det. Du tappar allt. Jag känner att jag tappar allt.
Branden skedde natten mellan lördag och söndag den 5-6 november. Ebba kom inte till lokalen förrän tisdagen efter.
Branden i Jowahuset har gjort att Café på bit har behövt hålla stängt. Att en brand skulle inträffa har alltid varit en orealistisk tanke för Ebba. Meningen "Ring mig bara om det brinner" kommer hon aldrig att säga skämtsamt igen. (Arkivbild)
"Inget är sig likt. Allting är på sin kant även om vi snart drar igång igen. Jag kommer nog inte känna lugnet förrän våra gäster kommer ner och vi är tillbaka – när hela gänget är samlat." Bilden visar allt som lämnades kvar i lokalen när branden bröt ut. (Arkivbild)
– När jag gick ner för trappan så kände jag gråten i halsen. Jag kunde inte andas. Det som en gång var min absoluta trygghet och rutin – en grundpelare i livet – är nu något helt annat. Jag kom in och det stod saker överallt, det luktade illa ...
November månad har varit fylld av ångest för Ebba.
– Men jag vet att jag inte är ensam om att känna att tryggheten har försvunnit. För det här är ett ställe som är så otroligt viktigt för så många, säger hon och fortsätter:
– Gemenskapen här är något utöver det vanliga. Jag har aldrig upplevt något liknande varken som gäst eller personal. Kunder har skrivit till oss att de inte vet var de ska ta vägen nu. ”Jag tar mig inte ut.” Att höra det från en gäst är fruktansvärt jobbigt, men vi märker samtidigt hur viktiga vi är.
Men i allt det mörka ser Ebba en ljusstrimma.
November månad har varit tung för Ebba, men hon ser ljust på framtiden. Motivationen är på väg tillbaka.
"Det som en gång var min absoluta trygghet och rutin – en grundpelare i livet – är nu något helt annat. Jag kom in och det stod saker överallt, det luktade illa ...", säger Ebba.
– Något som kommit ur det här som jag känt har varit positivt är att vi kommit varandra väldigt nära. Vi har varit varandras stöttepelare.
Hon syftar på den övriga personalen – Joakim Lundgren som är ägare och Ida Tallhed som är butikschef. Det har blivit extra påtagligt sedan branden, men de har alltid stöttat, sett och bekräftat varandra.
– Det tackar jag dem för varje dag.
Ebba är tacksam över att ha sina kollegor Joakim Lundgren, ägare av Café på bit i Piteå, och Ida Tallhed, butikschef. "Vi älskar varandra, är varandras stöttepelare och driver varandra till vansinne", säger Ebba.
I december kommer Café på bit att dra igång en liten del av sin verksamhet i Gallerian. Det gör att motivationen börjar komma tillbaka.
– Det kommer bli väldigt annorlunda men det kommer bli kul och vi kommer att få en rutin igen. Sen blir det en utmaning också. Från att vara här i vår trygga lilla lya till att stå öppet och exponerat mitt i Gallerian. Läskigt men kul, säger Ebba.
– Det enda jag vet är att vi kommer tillbaka tusen gånger starkare – och jag kommer bli tusen gånger starkare.