Dylan och det stora amerikanska arvet

AMERICANA. Yeah, det här är min man! Och han har humor! Hur kan man annars komma på iden att döpa sitt nya album till "Modern times" och sedan fylla den med sprittig rockabilly och jordig blues och krydda hela anrättningen med rock, folk, country, vals, jazz och banne mig leker inte mister Dylan crooner i "When the deal goes down". Vi pratar rötter här. Rötter som Bob Dylan och hans eminenta lilla orkester tar sig an med hela famnen full av värme och kärlek. Ett tassande lågmält anslag med närmast retfullt sväng.

Den skrovliga rösten har repat sig något, men ibland är Dylan så nasal att man undrar vad som skulle hända om polyperna opererades bort. Den sträva sandfärgade rösten gräver sig hur som helst djupt in i mitt inre.

Många av sångerna känns som gamla bekanta redan vid första lyssningen och "Rollin’ and tumblin’" är väl ändå skriven av Muddy Waters? Mmm, men den gode Bob har byggt på med egna textrader och om jag förstått det rätt finns andra kärleksfulla lån i form av textrader och musikstrofer. Men stöld, snarare någon som grävt djupt i de tidigare nämnda rötterna. I det stora amerikanska arvet. Allting finns där.

Kanske gillar jag bäst när han försjunker i långa berättelser som "Nettie Moore" och politiska "Workingman’s blues 2". Å andra sidan är det väldigt svårt att sitta still när orkestern spelar upp till dans.

Dylan och det stora amerikanska arvet

BOB DYLANModern times(Columbia/Sony BMG)PPPP