Elisabeth BrÀnnare Àr en av dem. Hon bor alldeles intill omrÄdet, precis i skogsbrynet kan man sÀga, och gÄr dÀr flera gÄnger om dagen tillsammans med hunden Zita.
Och hon Àr lÄngt ifrÄn ensam. Den idylliska skogen Àr ett populÀrt friluftsomrÄde dÀr mÄnga PiteÄbor, bÄde unga och gamla, promenerar, leker, cyklar och joggar. Stigar löper kors och tvÀrs genom den fina skogen.
Men att sÄ mÄnga lÀmpar av sitt trÀdgÄrdsavfall i omrÄdet stör friluftslivet och BrÀnnare har nyligen skrivit till PiteÄ kommun för att pÄpeka problemet. Hon skriver:
"Hela skogen hÄller pÄ att bli en dumpningsplats för ris och vÀxter. DÀr ligger ocksÄ massor av fÀllda och nedblÄsta trÀd samt kvistar i mÀngder. Det Àr sÄ otroligt trist att se hur denna lilla fina skog förfaller. Vi Àr mÄnga som gÄr dÀr, med och utan hundar, och mÄnga som klagar, men de flesta hör nog aldrig av sig. Jag har bott i nÀrheten sÄ lÀnge att jag vet hur fin den hÀr skogen var. Hoppas verkligen att detta blir ÄtgÀrdat, gÄr det att köra dit avfallet sÄ mÄste det ju gÄ att ta bort det."
â Och att folk slĂ€nger ris och kvistar dĂ€r, Ă€r faktiskt kommunens fel, sĂ€ger hon.
BrÀnnare menar att eftersom kommunen bara lÀmnar nerblÄsta eller fÀllda trÀd och kapade grenar sÄ Àr det liksom fritt fram för alla andra att kasta sitt trÀdgÄrdsavfall dÀr. Det Àr ju biologiskt avfall och gör ingen större skada, men förfular onekligen, konstaterar BrÀnnare.
â 2008 var det en större hundtĂ€vling hĂ€r och dĂ„ stĂ€dade faktiskt kommunen upp i skogen, men sen har det bara fĂ„tt förfalla. SjĂ€lv gjorde jag och nĂ„gra andra misstaget att för nĂ„t Ă„r sedan dra ihop en massa stammar och kvistar för att det skulle vara lĂ€ttare att hĂ€mta, men inte kom det nĂ„n och hĂ€mtade. NĂ€r jag ringde kommunen fick jag till svar att vi i sĂ„ fall skulle vara tvungna att dra ner alltihop till stora vĂ€gen, berĂ€ttar hon.
Elisabeth BrÀnnare sÀger att hon inte hört av nÄgon frÄn kommunen alls sedan hon lÀmnade in sin skrivelse.
â Men jag hoppas verkligen att de reagerar och kommer hit och rensar lite. Det Ă€r ju en sĂ„n fin liten skog som mĂ„nga anvĂ€nder, sĂ€ger hon.
I samma veva passerar en annan hundÀgare lÀngs stigen och lÀngre bort kommer en pappa och hans son cyklande i terrÀngen. En vanlig vardagseftermiddag.
â PĂ„ helgerna Ă€r det Ă€nnu mer folk hĂ€r, hela tiden.