Edith Ek Strand och Nalle i en häftig slidestop på tävlingen September Rundown, där de vann i flera kategorier.
De har levt och tränat ihop i två år, hon och den nioåriga köttiga valacken på över 600 kilo som hennes mamma köpte i Tjeckien. Nalle – som egentligen heter HH Golden Shiner och är av rasen American Quarter Horse – hade då ett förflutet på tävlingar runt om i Europa.
September Rundown på Axvalla var Edith Ek Strands första officiella tävling någonsin. Hon och Nalle fick en riktig drömstart i reining som kan beskrivas som westernridningens dressyr.
– Det var ingenting jag tänkt mig, så jag är väldigt nöjd, säger Edith.
Efter första insatsen var hon själv jättebesviken och trodde inte att det hade gått så bra.
– Jag trodde inte att det skulle räcka för att vinna.
Men nog vann hon. Hon knep första pris i sina youth-klasser, för ryttare upp till 13 år, och inte nog med det. I den öppna klassen "any bit, any age" med vuxna tävlande, kom hon på en mycket övertygande delad tredjeplats – bland hela 71 startande.
– Det fanns ingen anledning för Edith att korrigera hästen alls. Han gjorde allt hon bad om, berömmer mamma Helena Strand som ofta tränar med sin dotter.
Det blev hektiska dygn på Axevalla. Edith sov några få timmar per natt och ställde klockan på tre för att hinna rida i ridhuset utanför tävlingstid.
"Jag har småridit sedan jag var jätteliten. Det har alltid funnits en bild av en häst i min omgivning"
Hon och Nalle har sämre underlag att rida på, längre transporter till träning och inga tränare i närheten jämfört med många konkurrenter, men det är ett motstånd som triggar.
– Tränar man under dåliga förutsättningar har man hundra gånger större chans att det går bra på tävling, säger Edith Ek Strand som "småridit" sedan hon var väldigt liten.
En vecka på Island på islandshästars ryggar sporrade hästintresset när hon var sex år. När hon besökte Gothenburg Horse Show och fick uppleva westernridning var det kört.
– Jag gillade country-stilen. Den kändes så naturlig. Det kändes som jag själv. När jag såg reining-grejen tänkte jag "det där måste jag göra".
Mamma Helena Strand, som också har ett livslångt hästintresse, köpte Nalle i Tjeckien för två år sedan och tränar ofta med sin dotter.
Helena Strand har själv testat de flesta grenar inom hästsport. När hon kom hem med Nalle mötte Edith en trygg häst.
– Han är snäll och omtänksam. Han har ett stort hjärta och vill mitt allra bästa. Han har bra självförtroende och vet var han står, säger Edith
– Vi tog det ganska lugnt, testade av varandra lite och höjde vår "level" allt eftersom, testade svårare och svårare grejer och lärde oss tillsammans, berättar Edith.
Förtroendet mellan djur och människa är det centrala.
– Det som gjorde att Edith vann var relationen hon har med sin häst. De flesta gör inte så här, att de rider barbacka i repgrimma och bara drar ut på åkern och njuter av sin häst och ser löven falla ner, säger Helena Strand.
Edith och Nalle visar en spin utanför stallet på Klumgården.
Nalle åker då och då för att tränas på Näsvik, Höglandsnäs, men har sitt hem på Klumgården, Långnäs, där Edith Ek Strand har tagit eget ansvar utan knuffar från sin mamma. Hon har ridit mycket i omgivningarna.
– Om det hänt att Nalle blivit rädd och vi klarat det har vårt förtroende för varandra höjts och vi känner att vi klarar mer.
Edith Ek Strand från Långnäs fyller snart 13, men har redan många år av ridning och hästintresse i ryggen.
Edith visar upp ett par manövrar i inhägnaden där han lyder minsta order från sin ryttare. Sedan står han tyst och snällt under intervjun. Edith Ek Strand rider honom fem dagar i veckan.
Hur ser du på eran framtid av träning och tävling?
– Jag har ganska stora förhoppningar. Jag vill komma långt och det tror jag att vi kommer att klara (skratt).