Videon är inte längre tillgänglig
Genom en volontärresa år 2009 till Tanzania kom Linnea Öman-Ohlson till byn Matanana. I det lilla samhället lever invånarna utan elektricitet och vatten, men med en kultur där dansen och musiken vid lägerelden om kvällarna betyder mycket.
– Jag fastnade direkt för platsen, det är så långt från det liv vi lever hemma i tv-soffan. De har i princip ingenting men är ändå glada och tacksamma. Problematiken med svält och fattigdom är stor och hiv och aids är utbredd, säger hon.
2013 bestämde sig hon och hennes vän Jessica Klinte för att tillsammans med lokalbefolkningen starta ett barnhem och en förskola i Matanana. Idén kom från en pojke på den statliga skola hon då jobbade på.
– Han ritade en teckning med ett hus och skrev texten ”Shule ya maya kwa maya” vilket betyder "en skola där man får tänka fritt och där man får gå utan att bli slagen", säger Linnea Öman-Ohlson.
Skolstrukturen i de statliga skolorna är på många sätt föråldrad.
– Klasserna består ofta av hundra elever och en lärare, barnen får jobba åt läraren på rasterna. De blir slagna om de har fel kläder eller om de säger emot sin lärare, säger hon.
Att få tänka fritt, vara kreativ och att våga tala utan att bli slagen var grundförutsättningar i arbetet med skolan.
– Vi kände att vi ville förändra barnens livssituation och föregå med ett gott exempel, säger Linnea Öman-Ohlson.
I deras skola som kallas "frihetens skola" finns ingen rektor, personalen kommer från byn och de jobbar efter ett system där alla bestämmer tillsammans. Skolan har växt genom donationer från privatpersoner och företag och totalt bor 19 barn på barnhemmet medan cirka 30 barn går i förskolan och första klass.
– Målet är att starta en ny klass varje år och att kunna ta emot elever från förskoleåldern upp till sjuan, säger hon.
Organisation CCY, Caring for children and youth, är liten och ideell och finns både i Tanzania och Sverige.
– Vi har fått donationer från företag i Piteå och Älvsbyn. Det känns bra, säger Linnea Öman-Ohlson.
När hon är i Matanana är Linnea Öman-Ohlson föreståndare för skolan, medan hennes vän ansvarar för barnhemmet. Arbetsuppgifterna är varierande och Linnea Öman-Ohlson sköter allt från att vara lärare till att handla mat, betala ut löner, hantera personalfrågor och ta hand om barnens utvecklingssamtal.
Linnea Öman-Ohlson är född och uppväxt i Älvsbyn, men bor i Piteå och pendlar mellan Sverige och Tanzania. Dottern Alice som är ett år pratar både swahili och svenska och maken Jerry är med på resorna. När familjen reste hem till Piteå passade Linnea Öman-Ohlson på att ta med material som skolbarnen jobbat med under året. Stadsbiblioteket nappade och nu hänger en utställning där man kan se teckningarna och läsa mer om barnens förutsättningar.
– Tanken är att visa afrikanska barns vardag som också består av att bo i hus med sina föräldrar och syskon, den ser bara lite annorlunda ut, säger Linnea Öhman-Ohlson.
Utställningen innan var en teckningsutställning av svenska barn.
– Det intressanta när man jämför är att det knappt skiljer sig från hur mina barn ritat. Barn är barn överallt i hela världen och de har samma drömmar, säger hon.