Drömmen om Provence

e På min skramliga cykel bjuds jag på en smått halsbrytande färd, när jag åker den slingrande vägen ner till byns centrum. Jag befinner mig i Provence, beläget i sydöstra Frankrike, mellan floden Rhone, Medelhavet och Alperna. Den hisnande åkturen går via de blommande lavendelfälten, med alla dess fantastiska dofter. Målet för min tidiga morgontur är det lilla bageriet, där jag inhandlar ett stycke nybakat bröd till den kommande frukosten.
Uppe på höjden i det vita huset, med en underbar solindränkt takterrass, står min hustru i vårt kök för att förbereda dagens viktigaste måltid. Runt omkring i omgivningen, i den Provensalska naturens ständiga växlingar, med hav, öar, berg och dalar, finns de stora vingårdarna med sina små kolonilotter, sina solros och lavendelåkrar i en fransk pittoresk miljö. Här lever vi, här finns vi till, här är gott att vara, intill livets sista dag. Just här, på de himmelskt levande grönskande ängarna, dansar jag som Taubes Rönnerdahl med blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud.
Vid den svalkande fontänen i byns mitt, dricker jag mitt vin med traktens församlade gubbar. Intresserat lyssnar jag till deras mustiga historier, när de ivrigt gestikulerar med sina händer, ibland både under skratt och gråt. Den obligatoriska baskern vilar elegant på deras huvuden, på typiskt franskt vis. Och i deras väderbitna ansikten syns tydliga spår av livets hårda prövningar.
Utanför vårt hus på höjden finns slitna solmogna druvklasar hängande under vårt sovrumsfönster. På morgnarna äts frukosten under de ljuvliga mimosaträdens svalkande skugga. Lunchen avnjuts uppe på takterrassen, där den matintresserade hustrun dukar fram läckra pajer med sallader och tillhörande rosévin, hämtat från egen vinkällare.
Som medlem i en jazzkvartett, går resorna ibland till Saint-Tropez, Nice eller Marseille, där vi engagerats en kväll eller två på någon rökig jazzklubb.
Dagarna ägnas år ro, vila och långa strandpromenader tillsammans med hustrun och goda vänner.
Kanske att vi utforskar hamnkvarteren i Saint-Tropez, eller låter oss njuta av det berömda franska kökets alla läckerheter, på någon skönt belägen restaurang nära havet.
I vårt hus på höjden står mitt skrivbord vid ett halvöppet fönster där en vit tunn gardin vajar lätt för vinden.
I de ljumma provensalska nätterna, skriver och målar jag, samtidigt som jag då och då läppjar på ett franskt årgångsvin. Lavendelfältens dofter hittar sin väg in i mitt rum, och Medelhavsvindarna omfamnar vårt vita hus likt en kärleksfull smekning.
Innan jag vet ordet av vaknar jag i min säng hemma i ett kylslaget och grått Hortlax.
Långt fjärran från lavendeldoftens Provence, även en bra bit bort från gestikulerande baskerprydda fransmän, mimosaträd och stinna solmogna druvklasar. En skön dröm i den vinterkalla norrbottniska natten, en förtrollad dröm som ännu är just blott en dröm.