Han jobbar där som första sekreterare för demokrati och mänskliga rättigheter åt SIDA (Swedish International Development Cooperation Agency), och har varit där de senaste tre åren efter att ha arbetat på ambassader i östra Europa i Moldavien och Rumänien. Han vittnar om ett utvecklingsland på väg åt rätt håll genom ett samarbete som Sverige kan vara stolta över.
– Ser man på demokratin som en ögonblicksbild så ser det fortfarande inte bra ut. Men jämför man det med tiden för folkmordet mellan 1975 och 1979, kommunisttiden på 80-talet och hur det var på 90-talet så är det en extraordinär utveckling. Där har det svenska stödet varit viktigt, säger Andreas Johansson.
Med sig hem till Sverige har han sin kollega Jendy Oermg, politisk officer på svenska ambassaden. Innan de åkte upp till Piteå spenderade de måndag till torsdag i Stockholm för ett internationellt möte mellan Sverige och Kambodja om mänskliga rättigheter.
– Som kambodjan ser jag Sverige som en fristad för mänskliga rättigheter. Det är nyttigt för de som följer med oss att se hur kvinnor kan ha höga positioner i samhället, eller hur transparent samhället är då myndigheter egentligen kan granskas när som helst av vem som helst, säger Jendy.
Han tycker också det är roligt att få prata med Piteå-Tidningen om sitt land och den utveckling de har haft.
– Man vill vara en ambassadör och prata om landet idag och framsteg som gjorts. När folk tänker på Kambodja så tänker nog många främst på Röda Khmererna, folkmordet och Pol Pot. Man vill gärna visa att det har förbättrats sedan dess, säger Jendy.
Andreas menar att medvetenheten om dagens Kambodja ökar, inte minst genom en ökad turism de senaste åren när folk som tröttnat på diskoteken och barerna hos landets överexploaterade granne.
– Många spiller över från Thailand, särskilt unga människor. Ruinstaden Angkor är populär att besöka. Kambodja i dag är ganska jämförbart med Thailand för 15–20 år sedan, säger Andreas Johansson.
Den kambodjanska ekonomin stiger stadigt, mycket på grund av den blomstrande textilindustrin. Förhållandena på fabrikerna kan dock vara horribla och Hennes & Mauritz har tidigare fått stark kritik för sin inblandning. Det är dock en komplicerad fråga.
Det talas ofta om bojkotter när sånt kommer fram. Hur ser du på det?
– Det man måste fråga sig är vad alternativen för de här människorna är. I allmänhet så kan man säga att ett jobb i en textilfabrik är ett säkert sätt att få en stadig inkomst. SIDA:s projekt försöker förbättra arbetsförhållandena och det är nu mycket bättre än i till exempel Bangladesh, säger Andreas Johansson.
Vad är alternativen då?
– Det är många unga människor från landsbygden och kvinnor som arbetar i textilfabrikerna. Det de annars kan göra är att arbeta på risfälten som är farligare och tyngre arbete. Eller så kan de resa utomlands för att arbeta och då hamnar många i trafficking i Thailand, Malaysia eller Filippinerna eller som fruar i Kina, säger Andreas Johansson.
Man brukar arbeta mellan tre till fem år på SIDA:s ambassader och Andreas har nu varit tre år i Kambodja och därför är det snart dags för en ny placering.
– Det blir nog i alla fall ett år till i Kambodja för mig innan jag ”roterar” och åker någon annanstans. Då kan det nog bli något annat land i Asien. Jag är inte så sugen på att åka till Östeuropa igen, säger Andreas Johansson.