Det varma handslaget mellan olycksoffret och livräddaren var känslosamt.
- Om någon gjort sig förtjänt av bragdmedaljen så är det du, deklarerade Danielsson.
Det var också en orsak till att Kjell Danielsson aldrig såg godståget när han passerade en obevakad järnvägsövergång med sin lastbil längst ute på Pitholmsheden, med sikte mot Haraholmsvägen.
Smällen blev våldsam.
Loket plöjde med väldig kraft in i vänstra sidan på förarhytten. De två männen i lastbilen slog sig illa.
Mannen på passagerarsidan i lastbilen var rejält omtöcknad.
Ännu värre däran var föraren Kjell Danielsson.
- Han hade slagit huvudet hårt mot vindrutan och satt blödande, fastklämd, snett framåtböjd över ratten, livlös och med andningsstillestånd.
- Han var först helt borta. Efter ett kort tag kunde jag känna puls.
- Det var pressande att kommer ensam först till en så’n obehaglig olycka. Även om jag tidigare varit med i första hjälpen-övningar är det ju ovant, man är rädd att göra fel.
Men rädslan var obefogad. Allt blev rätt.
- Hans snabba rättrådiga agerande räddade med stor sannolikhet livet på chauffören, konstaterade i går Lars Lindvall vid räddningstjänsten i Piteå i samband med utdelandet av medalj, blommor och diplom för årets bragd 2007 i Piteå kommun.
- Jag minns smällen från olyckan, att jag försökte styra åt sidan innan allt blev svart. I dag påminns jag mest om intermezzot av stelhet och omsänder lite nackont, men jag blir allt bättre.
- Trots allt har jag klarat mig bra och är inte värre däran än att jag kör lastbil för fullt igen, säger Danielsson, och avslutar med en utvikning om vikten av att drilla alla kategorier fordonsförare i utövandet av första hjälpen-insatser.
Det är bra att kunna när livet hänger på en skör tråd.