Flyg deltog i spaningen efter Gunnar Lindvall, som försvann på sin 10-årsdag. Många firmor lät till och med sina arbetare få ledigt med full lön för att delta i sökandet efter honom. 300 Pitebor deltog i sökandet.
Säkerligen var ögonblicket stort och glädjen stor när spaningsledningen meddelade, något som inte många vågat drömma om, att pojken räddats. Inte minst den glada atmosfär som spreds i hemmet när Gunnar Lindvall dagen efter sin födelsedag förärades sin födelsedagstårta, som föräldrarna stoppat i skafferiet.
Åkte vilse
Gunnar Lindvall, som för en kort tid sedan fyllde 60 år, minns inte speciellt mycket av den dramatiska händelsen.- Det var som om hjärnan kopplades bort under det här äventyret. Några små fragment har dock etsat sig fast. Ett var när jag var på väg in till Renöhamn och på vägen dit möttes av en journalist, Gösta Laudon. Han hade hittat ett par skidor i vars öglor han trätt in sina lågskor och var iklädd rock och hatt. En för mig märklig skidutrustning, berättar Gunnar Lindvall.
Det var en söndag morgon han hade beslutat sig för att företa en skidfärd till skidstugan på Strömlida. Det skulle inte bli någon längre tur varför han heller inte försett sig med någon matsäck
- Runt Strömlida fanns det skidspår och jag följde ett av dem. De var inte snitslade på den tiden. Under skidturen började det blåsa upp, vädret övergick i snöstorm, och sikten eliminerades. Spåren helt enkelt försvann och jag tappade orienteringen. Jag var osäker på var jag befann mig, men beslutade mig för att fortsätta framåt. Och tydligen gick det åt helt galet håll, erinrar sig Gunnar Lindvall.
En skidfärd som sedan resulterade i att han inte kom hem den söndagen och polisen sedan, tillsammans med ett stort antal Pitebor, gav sig ut för att söka efter honom.
Föräldrarna på Norrmalm i Piteå hade, när Gunnar inte återvände vid mörkrets inbrott, slagit larm och redan inledningsvis blev det fullt spaningspådrag. Men då var skidspåren från dagen utplånade varför det inte fanns något som helst spår efter Lindvall.
Begravningsstämning
Spaningsstyrkan koncentrerade sig först till Strömlidaområdet, där man hoppades kunna återfinna honom. Fler och fler personer anslöt sig till spaningarna och en kedja bildades vilken kammade av Strömlidaterrängen, dock utan att hitta något.En man från Piteå rapporterade att denne tidigare under dagen sett en mindre mansperson på skidor som befann sig i riktning mot Mjoön. Spaningarna förflyttades mot det området samtidigt som det även ordnades draggningar i en vak utanför Strömnäsudden. En pojke hade nämligen rapporterat att där hade setts en person, som färdats i riktning mot svagisområdet. På grund av mörker och den sena kvällstimmen avbröts spaningarna för att återupptas på måndagsmorgonen. Stämningen var tryckt när spaningsmanskapet, ett par hundra man, återsamlades på Strömlida. Rapporterna var negativa. Dåligt väder och kyla placerade inte Lindvall på plussidan. Den allmänna meningen var att han gått ner sig i en vak.
Under den rådande "begravningsstämningen" kom plötsligt glädjebudet - att Lindvall påträffats. Det var konstapel Birger Jonsson, med en sexmannapatrull och som hade gett sig ut mot Mjoön som kom med det guldkantade beskedet. Jonsson hade under spaningsarbetet fått sina funderingar. Han hade nämligen under söndagen från sitt sommarställe sett en skidåkare i snöyran, en småväxt man på färd mot Mjoöudden. Jonsson hade inte reagerat nämnvärt på händelsen eftersom han visste att det varit folk i en stuga vid Mjoöns fiskeläge. För övrigt var han då ovetande om att Gunnar Lindvall var försvunnen
Jonsson delade på sin patrull och fick med sig gymnasiestuderandena Ulf Lundqvist och Christer Trahn. Det var Ulf Lundqvist som under spaningarna fick se en svart prick mot Trundölandet, vilken han först trodde var en sten. När han skidade ut på isen och riktade blicken mot föremålet såg han att det var något som rörde sig. Det var Gunnar Lindvall, som då hade kursen in mot Harrbäcksfjärden.
Sov över i lada
Det berättas att när Ulf Lundqvist frågade Gunnar Lindvall om han visste var han var att han pekat på ett litet skär och uppgett det vara Grytan, en holme inte långt från båthamnen i Piteå, och att han var på väg hem till mamma för att äta tårta, som han blivit utlovad efter skidfärden.Gunnar Lindvall var då mycket medtagen. Han berättade vid omhändertagandet att han sett pojkar som klättrade i träd och att han var förvånad över att de två skidåkande pojkar han mött inte talat om att han var eftersökt.
Spaningspatrullen bröt sig in i en stuga där Gunnar Lindvall försågs med något att äta. Under tiden tog sig Ulf Lundqvist vidare till Renöhamn för att meddela den glada nyheten att Gunnar Lindvall var återfunnen.
Den kalla natten hade Lindvall tillbringat i en lada på Trundön, där han bäddat ner sig i höet och somnat. När det ljusnade åkte han vidare mot den plats där patrullen fann honom. Han hade då åkt skidor i drygt tre mil.
Gunnar Lindvall fraktades till lasarettet för undersökning, där det konstaterades att han drabbats av frostskador.
- Skador som jag turligt nog inte fått några men av, slutar Gunnar Lindvall sedan många år tillbaka anställd hos Piteå kommun och med sin arbetsplats vid vattenverket på Degeränget.