En av dem var en kyrkoherdedotter som av Piteå rådhusrätt förklarats omyndig.
Rätten beslutade att den 30-åriga kyrkoherdedottern skulle placeras i Furunäsets sjukhus, där hon sedan tillbringade många år innan hon slutligen slussades ut och fick en plats i ålderdomshemmet på Prästgårdsgatan i Piteå. Där hon slutade sina dagar i en ålder av 77 år.
Som sinnessjuk förklarades också en bokbindare i Piteå. Efter fem års äktenskap blev han änkeman och hade då två barn i livet. Han förklarades inte vara kapabel att ta hand barnen. Den ena, en dotter, kom som fosterbarn till stadsexekutorn och den andre, en son, till en grosshandlare och kommunpolitiker. Bägge hamnade senare i grosshandlarfamiljen som fosterbarn.
Sinnessjuk var den som enligt prästen haft en normal utveckling under barndomen med anteckningen ”idiot” användes om den som varit funktionshindrad från födseln.
I äldre litteratur finns begreppet ”idiot”, som en diagnos hos exempelvis utvecklingsstörda. Ett sådant exempel återfinns i Hjalmar Söderbergs bok ”Doktor Glas”, där författaren skriver:
”Det var en annan, ett vidunder. Enorma apkäkar, hoptryckt kranium, små onda och slöa ögon. En idiot, det var klart vid första ögonkastet.”
Det finns också de som i de i kyrkböckerna fått anteckningen ”idiot” för att de stammade. Samma blev det för en sjuårig flicka som avlidit i mässling.
Prästerna som skrev i kyrkböckerna tilläts vara väldigt rättframma när det gällde beskrivning av sina medmänniskor. Ord som idiot, fattig och lösaktig hörde inte till ovanligheterna gällande ord som noterades i de kyrkliga handlingarna.
På 1800-talet var prästen inte rädd för att göra mer eller mindre riktiga kategoriseringar av människor. Något som skulle leda till åtal för förtal i dag. Bedömde prästen att en människa var en idiot, skrevs det in i kyrkboken under rubriken ”Lyte”.
På den tiden var det inte så många som hade insyn i kyrkböckerna. Prästerna hade stort inflytande förr i församlingarna.
Man kan undra om prästerna själva gjorde bedömningen att en viss person betedde sig som en idiot eller om det fanns läkarintyg på saken. Det finns således funderingar om prästerna hade befogenheter eller behörigheter att skriva så om folk förr i tiden.
Många livsöden hittar säkerligen de som släktforskar. Kyrkböckerna i församlingarna i södra Norrbotten är inget undantag.
I Hortlax kyrkböcker återfinns många sådana livsöden. En person från Bergsviken som satts under kolumnen idiot, blivit omyndigförklarad, ansågs av prästen som mindre begåvad.
En kvinna i Blåsmark förklarades som idiot och en kvinna i Hortlax som sinnesslö. Om den sistnämnde finns en anteckning ” intagen på Norrbottens läns sinnesslöskola”.
I Backträsk, Norrfjärden, blev en man idiotförklarad. I kolumnen har prästen antecknat att personen skrivits ut från vårdhem i Råneå som fri fån symptom av epilepsi.
En lärarinna i Öjebyn togs in vid Furunäsets sjukhus, förklarad sinnessjuk men skrevs ut fyra år senare och med kyrkboksanteckningen ”fri från sjukdom”. En målare från Pitholm, också han sinnessjukförklarad togs in på Furunäset och skrevs ut två år senare.
En lärarinna från Arjeplog vandrade in och ut från Furunäsets sjukhus och en nybyggare från samma kommun blev utskriven ”som förbättrad”och vårdades sedan i hemmet.
Prästen i Älvsbyn skrev i sina kyrkliga handlingar om en man i Älvsbyn ”idiot men välbärgad och lugn”. I Nattberg fanns enligt kyrkboken en man som var ”fattig, lugn och arbetsam”.
Om en kvinna i Manjärv har prästen antecknat ”idiot, fattig, orolig och periodiskt våldsam”. I Teugerträsk och Björnberget fanns två män båda sjukliga men, enligt prästen, ”med god ekonomisk ställning”. De vårdades inom enskilt hus.
I Arvidsjaur har personer som lidit av fallande sjuka, epilepsi, fått en särskild kolumn i kyrkböckerna
En person i bygden blev inskriven som idiot, men när prästen flyttade blev personen friskförklarad.
Språket i de gamla kyrkböckerna är oftast hårt och dömande med ord som sinnesslö, sinnessjuk och idiot.