Hela livet förändrades för Linnea Björnfot den där kvällen i december 2011, då polisen knackade på. De kom med ett dödsbud.
– Din pappa har dödats i ett bråk. Två misstänkta personer har gripits på platsen. Det var vad de berättade för mig då, säger hon återhållsamt när hon berättar om hur mardrömmen startade.
Trots chocken att pappan var borta, dödad av någon annan, fanns ändå ett lugn i situationen, en förvissning om de skyldiga gripits och skulle komma att ställas till svars.
Förblödde
Men så blev det inte. De båda männen som funnits i pappans bostad då han dött greps och anhölls omedelbart misstänkta för mord alternativt dråp och häktades för samma brott.
– Men dagen innan nästa omhäktning släpptes de bara, utan att vi fick veta nånting om det. Istället var det en släkting som berätta det, säger Linnea Björnfot.
Pappa Roger Björnfot, som bott och arbetat i Älvsbyn många år men flyttat tillbaka till hemgården i Rantajärvi, Övertorneå, förblödde på sitt köksgolv. Två andra män, en i 25-årsåldern, en i 40-årsåldern, fanns hela tiden i huset och det var också en av dem som larmade SOS.
– Vi har ju fått en utskrift av larmsamtalet, och där säger han att pappa blivit knivstucken och bekräftar på en direkt fråga att gärningsmannen finns kvar i huset.
Och de båda männen kom mycket riktigt att misstänkas för brottet.
Huggit sig själv
– Men det dröjde en timme innan polis och ambulans kom dit, så de hade all tid i världen att prata ihop sig, konstaterar Linnea som inte för sitt liv tror på männens version av vad som hänt:
– De säger att pappa rest sig upp och huggit sig själv i benet, helt utan förvarning, och att de inte bråkat.
När utredningen i juni 2012 officiellt lades ner begärde systrarna att få ut kopior på förhör, brottsplatsundersökning med mera från förundersökningen. Först fick de bara sina egna vittnesmål, överklagade och fick rätt i kammarrätten så tillvida att domstolen visade ärendet åter till polisen för förnyad prövning. Ytterligare några handlingar, bland annat bilder från huset, kom då fram men inte hela förundersökningen. Även det beslutet överklagades och systrarna har i dagarna fått ytterligare ett par handlingar, men fortfarande inte det de är ute efter – förhören med de misstänkta.
De skyddas av sekretess, vilket kan tyckas litet lustigt i och med att systrarna vet exakt vilka de är och till och med är släkt med den ene.
Linneas äldre syster, Jennie Björnfot Bergström som bor i Göteborgstrakten, tog också kontakt med en av de misstänkta i ett försök att få veta vad som hänt.
Varför dog han?
– Men de vidhåller sin historia och säger bara att de försökt rädda pappa efter att han stuckit sig själv, säger Linnea.
Det märkliga faktum att kniven helt saknade fingeravtryck, trots att någon av de misstänkta dragit ut kniven ur benet, förklarar de med att de lagt en påse runt skaftet innan de tog tag i det.
– Varför då? Hur troligt låter det...?
Att fadern dessutom tog ut en för honom stor summa pengar dagen innan han dog – pengar som inte fanns i huset, förbryllar också hans döttrar.
Vad är det ni slåss för nu?
– Helst att de ansvariga ställs inför rätta och döms, men framför allt att få veta vad som hände. Varför och hur dog pappa?