Det var i höstas som länsstyrelsen i Norrbotten sade nej till fastighetsägarnas anmälan om att muddra i vattnet och förlänga en gammal stenpir som uppfördes för 150 år sedan. Enligt myndigheten är landhöjningen inte skäl att godkänna pirar.
"Om samtliga ägare till strandfastigheter i länet ska hävda rätten till farbart vattenområde vid sina fastigheter blir antalet långa stenpirar och muddringar mycket omfattande. Länsstyrelsen anser inte att det främjar en hållbar utveckling i länet att ha detta som utgångspunkt och motivering."
Fastighetsägarna överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen. Paret menar att deras och allmänhetens tillgång till piren är starkt begränsad och att det inte går lägga till en liten båt ens.
"Det går inte heller att anlägga en flytbrygga, som länsstyrelsen anger som alternativ, direkt mot piren eftersom bryggan skulle fastna i botten. Det bästa alternativet är en begränsad förlängning av piren", skriver fastighetsägarna.
Men mark- och miljödomstolen fastställer länsstyrelsens beslut. Domstolen delar uppfattningen att strandområdet återgått till ett nytt naturtillstånd och att åtgärden strider mot miljöbalken.
"Mark- och miljödomstolen konstaterar, i likhet med länsstyrelsen, att den aktuella fastigheten är belägen på fastlandet, vilket innebär att det inte krävs tillgång till båt för att kunna nå fastigheten."