Tillvaron har varit allt annat än enkel efter den svåra olyckan 2016 där Elvis Dahlberg, då tio år, blev påkörd av en bil. När kommunen i fjol gjorde en LSS-utredning och drastiskt minskade antalet assistanstimmar kom det som en chock för familjen.
– Jag förstår inte hur kommunen resonerar. Elvis kräver uppsikt hela tiden och behöver hjälp med i princip allting. Han blir fort hjärntrött och har svårt med impulskontrollen, vakar man inte över honom kan han plötsligt sticka iväg, berättar mamman Marianne Metsävainio.
– Det är ju inte så att Elvis behov minskat. Skulle vi följa kommunens schema skulle Elvis lämnas ensam under en stor del av dagen. Det vore att utsätta honom för en stor risk och händer det något skulle jag som förälder kunna bli anmäld.
Både hon, Elvis pappa Peter Dahlberg och bonuspappan Erik Westman anser att LSS-utredningen har stora brister, att flera omständigheter inte har tagits upp och att den är full med felaktiga antaganden.
– Bland annat utgår man från att Elvis går heltid i skolan. Det har han aldrig gjort sedan olyckan. Man begärde in uppgifter om skolgången, men vi visste inte då hur det skulle bli och när det väl blev klart var kommunens beslut redan fattat.
Erik Westman säger att ärendet kostat onödigt mycket tid och pengar.
– Det hade väl varit mer rimligt att skicka hit en person under 2–3 dagar för att observera Elvis och se hur verkligheten faktiskt ser ut? Det är ju uppenbart att han inte klarar sig själv.
Något som Elvis läkare i ett vittnesförhör också konstaterat.
Men förvaltningsrätten går helt på nämndens linje – förutom när det gäller tiden för handtvätt som utökats från 2 till 21 minuter i veckan.
Familjens advokat Magnus Forsman tycker att domen är anmärkningsvärd.
– Hur kan en pojke med så omfattande skador över en natt anses ha ett så markant minskat behov av assistans? Jag kan heller inte köpa att rätten inte lyssnat på pojkens läkare som bäst känner till hans behov.
Domen kommer att överklagas och Magnus Forsman säger att målet är intressant på flera sätt.
– Bland annat är det oklarheter kring vem som egentligen bär ansvaret om det finns brister i en ansökan. Man kan inte lägga det helt på dem som söker, kommunen har också ett ansvar och borde vara mer behjälplig med stöd.