– Jag såg själv dokumentären för ungefär drygt två veckor sedan, precis när den hade kommit ut på SVT-play. Sedan i tisdags förra veckan, då märkte jag att: ”Oj, nu händer det någonting”, det var fyra–fem samtal mer än vanligt och ett par ärenden, säger Lena som ansvarar för Piteå kommuns jourboende.
Vad tänker du kring det?
– Det är tragiskt att det är som det är, men det är bättre att man söker hjälp än att man inte gör det. Det kanske inte är något som man kan eller bör lösa inom familjen, säger Lena som upplever att det inte är fler "drabbade" kvinnor som hör av sig, utan andra vuxna i deras närhet som blivit mer uppmärksamma efter dokumentären – vågar fråga eller vågar lägga märke till saker.
– Sedan undrar dom vad dom ska göra eller vart man kan vända sig, säger Lena som tycker att "ökningen" varit större nu efter dokumentären om Josefin Nilsson än då kampanjen #metoo drog igång.
Hur ska man göra för att få kontakt med er?
– Om man själv är utsatt för våld, har exempelvis en granne eller en dotter som är utsatt för våld. Då är det bästa att ringa till mig, en annan väg är att gå via mottagningen till Stöd till barn och familjer på Piteå kommun, säger Lena.
Piteå kommun har ingen Kvinnojour, men kvinnor som utsättas för våld i nära relationer kan istället få hjälp via kommunen och avdelningen Stöd till barn och familjer.
På det skyddade boendet finns plats för fyra kvinnor och sex barn.
– Vi har beläggning året runt, det är minst en kvinna som bor där hela tiden, säger Lena.