Disponeten planerade järnväg mellan Rosfors och Norrfjärden
. Ristjälns malmfält har framtiden för sig. Av den uppfattningen var disponent Emil Hedqvist, Öjebyn, när han för 90 år sedan undersökte möjligheterna att få till stånd en järnväg mellan Rosfors och Granholmens lastplats intill Harrbäcken i Norrfjärden
Malmbrytning
I början av 1910-talet väcktes frågan om möjligheterna att återuppta av driften vad gäller malmbrytningen.
Disponent Emil Hedqvist intresserade sig, under de 30 år som epoken Hedqvist varade, för de gamla Rosforsgruvorna. Han ville utreda möjligheterna att forsla malmslig till kusten och även kombinera järnvägen med gods- och persontrafik.
I disponentens planer ingick tre mellanstationer och en hållplats, en station i Håkansö mellan kustlandsvägen och landsvägen Porsnäs-Håkansö, en hållplats vid landsvägen Håkansö-Klöverträsk för att ta upp trafiken från Alterdalen och belägen i södra änden av Tranuträsk, en station i Sjulsmark och en station vid Rosfors bruk.
Hedqvist gav ingenjör C Skarstedt och direktör H Wennerström i uppdrag att se om det fanns möjligheter förverkliga järnvägen, som skulle vara smalspårig.
Emil Hedqvist hade i ett första stadium planer på att järnvägen i första hand endast skulle vara för malmtransporter i mån gruvorna hann iordningställas för brytning i större omfattning.
Planerna applåderades i då relativt nybildade Norrfjärdens församling som i Hedqvists planer såg ett välkommet skatteobjekt, om gruvdriften med kraft kunde byggas upp.
Skrinlades
Ristjälns malmfält började brytas 1830 för att föras ner till Rosfors bruk, där kulmen på tillverkning av tackjärn kom 1864 varefter ekonomiska svårigheter inträdde. 1875 stannade både stångjärns och järnmanufakturtillverkningen för gott.
Med avdrag för vad som brutits genom åren beräknade sakkunniga år 1915 Ristjälnsområdets kapacitet till omkring sex miljoner ton.
I det sammanhanget yttrade bergmästare C I Asplund bland annat följande:
-En brytning av 100 000 ton årligen bör inte mäta några svårigheter
Asplund såg vidare ett stort värde i de sparade täta skogarna i området, vilket skulle möjliggöra träkolsproduktion och vidare att tovmossarna kunde brytas och sedan fraktas på en smalspårig bana.
Han såg vidare stora möjligheter i Rosåns vattenflöde, vilket han ansåg fullt tillräckligt för såväl den egentliga gruvdriften som för ett magnetiskt sovringsverk
Asplund hade också utifrån gjorda provanrikningar konstaterat att Ristjälnsmalmen var lätt krossad och därmed gjorde den än mer förmånlig liksom att det fanns god tillgång på arbetskraft i närbeläget området, vilket enligt Asplund skulle möjliggöra relativt billiga arbetslöner.
Nu blev det inget annat än drömmar av disponent Hedqvists planer. Någon gruvbrytning återupptogs inte och järnvägsplanerna de skrinlades.
Så jobbar vi med nyheter