Diskoklassiker i lightversion

Show: Saturday night feverMedverkande: Petter Aagaard, Therèse Andersson, Louise Smedlund, Andreas Andersson med flera.Plats: Casinot, Pite havsbadLängd: 58 minuterPublik: Omkring 600E SHOW

Piteå2006-12-11 00:00
Man ska vara tacksam för det man får, brukar det heta. När "Saturday night fever" kommer till Pite havsbad är det en light-version av kalaset vi ska hålla till godo med. Borta är handling, scenografi och dialog. I stället stöttar sig ensemblen på låtarna. Till förinspelade musikbakgrunder sjungs och dansas det. Mot alla odds - den andefattiga inramningen - blir det riktigt behaglig underhållning i sina bästa stunder. Tacka dansnumren för det.



Ensemblen gör inte bort sig. Dansarna känns gedigna och koreografin tycks sitta där den ska. Hopp, piruetter, pardans och helgruppsdisko blandas hej vilt och de kan det här med att avsluta i snygga poser under spegelbollen. I de bästa numren är tempot högt och då blir det kul att följa actionsekvenserna på det nog så knappa utrymmet. Scenen känns i minsta laget för det här.

Låtar som "Night fever’" och "Stayin’ alive" hör till de stora behållningarna och blir en fest för ögat. "A fifth of Beethoven" används skickligt som rapp presentation av ensemblen.

Konsertversionen av Saturday night fever borde ju snarare kallas singback-versionen. Samtidigt får man förstå vad det skulle kosta att kuska runt med en hel orkester.

I den tio man starka uppställningen känns Therèse Andersson och Andreas Andersson igen från den svenska Oscars-uppsättningen och Petter Aagaard (kvällens huvudfigur jämte Therèse Andersson) gör huvudrollen i den norska.

Det blir tydligt hur starka låtarna är, men också att det var Bee Gees spetsiga falsettsång som gjorde originalversionerna så unika. Här tänjs ordentligt på låtmaterialet. Den timmeslånga showen både inleds och avslutas med medleyn på låtar som även ingår i sin helhet.



Det är helt okej sjunget. Duetten "How deep is your love" är riktigt snygg och hamnar oväntat nära "Islands in the stream" - men visst känns det lite som pubunderhållning någon gång när publikfrieriet hamnar på "kom igen Piteå"-nivån. I några nummer, när dansarna lämnar scenen, blir förpackningen otillräcklig och singback-upplägget rätt billigt.

Fina dansnummer, som sagt, men helthetsintrycket blir ändå ett "sådär".

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om