Videon är inte längre tillgänglig
I Sverige i dag har vi den märkliga situationen att de allra flesta vill ha öppna landskap och gärna betande kor och andra djur, svensken i gemen vill också värna om djuren och djurhållningen – ändå köper vi importerad mat i så stor utsträckning att det inte finns avsättning för svenskt och närproducerat, bland annat billigt danskt fläskkött från så kallade "antibiotikafabriker".
– Köttproduktionen har halverats på 20 år i Sverige och mest häruppe i norr, säger Herbert Nyman, styrelseledamot i Lantbrukarnas riksförbund, LRF, i Norrbotten och själv mjölkbonde i Altersbruk.
– För mjölkproducenterna har det länge sett bättre ut, men de senaste fem åren har Norrbotten tappat stort där också, konstaterar han.
Köttfabriker
Situationen just nu, är att fyra av tio mjökbönder lagt ner sin produktion de senaste åren och det finns nu färre än 100 mjölkbönder i Norrbotten. Bara i Piteå har en handfull lagt ner under de senaste åren (se artikel härintill). Orsaken? Ja, bristande efterfrågan och lönsamhet, förstås.
– Det här med Ica:s och Coop:s egen mjölk påverkar förstås, säger Nyman och konstaterar i sammanhanget att vi med all importerad mat faktiskt ställer saker på bordet som är producerade på sätt som är förbjudna i Sverige, mat från hårt besprutade grödor och (ibland illegalt) medicinerade, uppbundna djur i köttfabriker.
– I grunden handlar det om Norrmejeriers devis, att göra gott för Norrland. Att välja närproducerat ger inte bara bonden arbete utan bidrar till öppna landskap och många fler arbetstillfällen. Man behöver ju till exempel en viss mängd råvaruproduktion för att kunna ha lokala mejerier, slakterier och så vidare.
Själv var han år 2000 i den situationen att gården med 30 mjölkkor inte räckte till för att försörja honom och hustrun. Då fanns två alternativ – lägga ner eller satsa – och han valde att satsa och har i dag 160 mjölkkor, totalt 360–370 djur på gården som sysselsätter fyra anställda plus de två. Det alternativet finns knappt i dag, då tiderna är bistra och bankerna försiktiga.
Ännu tuffare
Köttproducenterna har det ännu tuffare än mjölkbönderna och, konstaterar Herbert Nyman, "importerat kött genererar ingen tillväxt i regionen". Han menar att köttbonden i dag får så dåligt betalat att han antingen ska jobba gratis själv, ha gratis lokaler eller gratis foder för att det alls ska löna sig.
Nyman, och många med honom, är frustrerad över bristen på strategier för att hjälpa landsbygden och öka den lokala livsmedelsproduktionen. Som exempel nämner han den offentliga upphandlingen:
– Landstinget har ju gjort det bra, som har öppnat upp sitt anbudsförfarande så att små, lokala producenter kan vara med och lämna anbud när man inte måste ta "hela paketet" utan kan lämna anbud på leverans av specifika varor, men kommunerna är ju inte alls där. Trots att de skulle tjäna på det i längden, säger han.
Han påpekar att pengar man betalar för mat till skolor och äldreboenden gör betydligt mer nytta om de stannar i kommunen/länet och används flera gånger här:
– Skulle den offentliga upphandlingen gynna den lokala produktionen, ja då blir ju företagen kvar, de anställda har arbete och ínkomst, som de handlar och betalar skatt för – plus att det öppna landskapet blir kvar.