Diagnosen förändrades Federicos liv

14 år gammal satt Federico Leal i baksätet på en polisbil, på väg till ett så kallat paragraf 12-hem. Där satt han ensam i sex veckor, över hela jul- och nyårshelgen. Ett barn.
Innan dess hade han (i stället för att gå på en specialskola för värstingar) tillbringat dagarna med att göra inbrott i villor.
Men historien börjar långt tidigare. Redan på dagis fungerade inte det sociala samspelet med de andra barnen för Federico. På skolan blev situationen ännu värre.
- Det var stökigt under lektionerna och jag hade svårt att koncentrera mig. När min energi tog slut så störde jag de andra i stället. "Men skärp dig, du kan ju bara du vill" menade lärarna, men om man har adhd så handlar det inte om "vilja" utan om en "bristande förmåga". Jag ville ju, men förmådde inte.
Avstängd från skolan
Redan som nioåring blev Federico avstängd från skolan och fick i stället sitta och klippa och klistra inne på rektorsexpeditionen. Sedan följde andra åtgärder: Att få gå med äldre elever så att de skulle kunna tukta honom och sedan (när det misslyckades) låta honom få gå i en klass med begåvningshandikappade barn.
- Jag har alltid känt mig utanför gemenskapen, först tvingades jag till det, men sedan blev det självvalt för att man inte har något annat val.
Med stora luckor i undervisningen mellan årskurs tre till sex fick Federico ändå börja sjuan som vanligt, något som var dömt att misslyckas. I stället blev det specialskola för värstingbarn och sedan ungdomshem, kriminalitet och fängelse.
Som 23-åring - på Kumla för andra gången - fick han beskedet att han skulle bli pappa och ville förändra sitt liv, men det skulle dröja ytterligare åtta år och en utbrändhet innan han äntligen fick sin diagnos - adhd.
Driver eget
Federico Leal är i dag samhälls- och beteendevetare med pedagogisk inriktning, driver ett eget utbildningsföretag och föreläser bland annat om ADHD.
- Vi måste bli mycket bättre på att upptäcka de här problemen hos barn och sätta in rätt resurser i rätt tid så att människor slipper misslyckas hela livet - som jag fick göra.
Leal menar att barn med adhd absolut kan fungera i skolan, men det krävs ett konsekvent ledarskap, rutiner och struktur för allting, kanske också en anpassad studieplan med färre ämnen åt gången och en lugn, tydlig miljö. Det finns i dag också en mängd olika praktiska hjälpmedel.
Genom sin adhd-diagnos har han nu fått en förklaring till sina svårigheter, han äter i dag medicin och vet hur han ska strukturera upp livet för att det ska fungera.
- Jag har ingen som helst tidsuppfattning, utan använder mig av äggklocka. På spegeln i hallen finns ett schema över hela veckan. Blir det för mycket en dag så måste jag göra ett dagsschema och bestämma exakt hur länge jag ska duscha exempelvis för att få ihop det. Men i dag är jag 32 år och står extremt stadigt på jorden.
Föreläsningen arrangerades av Studieförbundet Vuxenskolan och hade samlat ett 80-tal åhörare (både föräldrar och pedagoger) i sessionssalen i kommunhuset en onsdagskväll.