En som har kunskapen är viltmästaren och jaktläraren Kenneth Schulze från Nyköping. Varje år genomför han 150-200 eftersök med sina hundar. Plural eftersom han helst jobbar med två hundar.
– Jag har en bayersk viltspårhund som är tränad att följa ett spår utan att distraheras av något annat. Rasen är lite av hundvärldens autister. Som komplement har jag en lös ställande hund, i mitt fall en gråhund, berättar Kenneth Schulze för de cirka 30 intresserade jägare som samlats på Naturbruksskolan i Öjebyn för ett teoripass på fredagskvällen.
Vissa hundar är förmodligen bättre rustade än andra att spåra och Schulze nämner "värdelösa hundar", men påpekar att ansvaret för det oftast faller på hundägaren.
– Alla hundar kan spåra.
Schulze skiljer på dödsök (viltet är sannolikt död, men ska spåras), kontrollsök (det är oklart om skytten har träffat viltet) och eftersök (ett skadat vilt ska hittas). De två sistnämna kan kräva mycket kraft och energi.
Varje år skadeskjuts cirka 2 000 älgar som aldrig påträffas. Det finns alltså all anledning att ha kunskap och bra hundar vid eftersök.
– Det finns ett behov av oss som är hundintresserade, säger Kenneth Schulze och berättar att 90 procent av alla skadeskjutningar beror på den mänskliga faktorn. Erfarenhet och träning är viktigt. Dessutom skadeskjuter män mer än kvinnor.
Schulze går igenom några viktiga käpphästar vid jakt och rätt utrustning för jakt i allmänhet och eftersök i synnerhet.
– GPS lyfte spårandet till en annan nivå. Galet bra, konstaterar han.