Det mesta känns igen från debuten
LALEHPrinsessor(Warner)PPP
Visst, det låter forfarande Laleh om henne och det är alltjämt charmigt och stundtals befriande respektlöst, men grundtonen är mörkare än på föregångaren. Det är inte fullt lika lekfullt, lika galet, vilket inte minst visar sig i texterna som blivit mer personliga och allt mer utlämnande.
En av mina favoriter är den orgelbaserade "Far har lärt mig". En lågmäld, nästan sakral sång om hur fel faderliga råd kan vara. En annan goding i avdelningen "låtar på svenska" är "Det är vi som bestämmer (Vem har lurat alla barnen?)", en för Laleh ovanligt rak och tung gitarrlåt som har karaktären av en kampsång.
När Laleh sjunger på engelska ändrar låtarna delvis karaktär. Musiken får en mer framträdande roll och blir mer komplex, mer progressiv i sin framtoning. I de lägena känns det inte helt fel att jämföra henne med Kate Bush, visserligen mer tillgänglig och framför allt mycket bättre, men likheterna finns.
Med "Prinsessor" gör Laleh ingen större kursändring och det mesta känns igen från debuten. Det är främst stämningsläget som ändrats, men precis som på föregångaren visar hon här upp ett stort musikaliskt kunnande, ett engagemang och en entusiasm som är omöjlig att värja sig mot och som gör henne till en vinnare i längden.
Så jobbar vi med nyheter